hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

💙 ME-dagen! Be blue for ME! 💙

Idag på internationella ME-dagen bär jag blått för att blått är ME-färgen. Jag tror och hoppas att min familj också bär något jag blått idag. De två tidigare åren som jag haft bloggen på ME-dagen (2016 och 2017) har jag klätt mig i blått och bett någon ta ett kort för att lägga ut här i bloggen och på Facebook. Det kommer jag inte göra idag.

Anledningen till det är att jag helt enkelt inte orkar. Jag bär ett blått nattlinne här i sängen, har ingen bh på mig, håret är rysligt fett och jag ser allmänt trist, tråkig och sjuk ut. Inget jag vill fotografera och visa upp, med andra ord. Därför visar jag en bild på hur Trisse och jag såg ut på ME-dagen, 12 maj, 2016. Så slipper jag skämmas över hur jag ser ut och förfäras över det faktum att jag synligt förfaller mer och mer.

12 maj 2016! 💙 Jag tycker verkligen om denna bild på Trisse och mig. Vi är fina i blått och på den tiden hade jag fortfarande kvar mitt långa, vackra hår och var en aning mindre sjuk än jag är idag. Jag saknar den tiden även om ME:n redan då hade tagit över mitt liv totalt och gjort mig helt sängliggande och gett mig ett enormt lidande. 

Förutom att jag själv skänker en slant till både ME- och Fibromyalgiforskning skänker jag också en extra tanke till alla oss som är sjuka och våra anhöriga. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi besegra dessa svåra sjukdomar och kanske en dag, när det nu blir, få våra stulna liv tillbaka. 💙

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Såå viktig dag i dag! Ledsen för dina tankar när du backar tillbaka till 2016. Så otroligt fin bild på dig och Trisse <3 Önskar och hoppas verkligen precis som du skriver att vi alla ME-sjuka ska kunna få våra stulna liv tillbaka! Måtte den här dagen världen över bidra till det. Många kramar fina Hanna och hoppas din helg varit så ok som möjligt i stugan 💙💙💙

Svar: Verkligen viktig dag! Det är alltid sorgligt att titta tillbaka :( Tack så mycket <3 Det hoppas verkligen jag med, mer än något annat! <3
Ja, hoppas gårdagen gjorde skillnad! <3
Den har varit jobbig och jag är helt kraschad nu. :(
Många varma kramar <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Linnea
skriven :

Vilken fin bild på text och vovven! Förstår att du saknar ditt långa hår, vad vackert det var!
Jag hade en blå tröja på min förut och då tänkte jag på dig. Kram!!

Svar: Tack så mycket! Ja, jag saknar verkligen mitt långa hår, men det funkar inte att ha det längre. Tack, det var fint gjort <3 Kram
Hanna Andersson

3 Ing- Marie Nordström
skriven :

Kära Hanna.Tack för dina många långa texter.Det har hjälpt mig så mycket. Självklart har jag klätt mig i blått idag och mamma kom på besök och var blåklädd,men det var en tillfällighet.Hon har ofta blått på sig. Till och med min man hade blått på sig. Såg på livsändningen från Gtb. Mycket bra tal. Tänkte på dig hela tiden. Du har ju också hjälpt till att lyfta fram den här sjukdomen. Nu är jag säker på att jag har den. Det du har skrivit och medlemmar i fb gruppens berättelser plus att jag läst väldig mycket fakta har fått mig förstå det. Jag skrev en fråga till gruppen och fick så många svar som stämde in på mig.Neurologen jag var hos tittade i min journal och sa på en gång att jag hade redan så många diagnoser så jag behöver inga fler.Nu har jag ingen läkare som hjälper mig. Hoppas att du har någon bra kontakt med sjukvården. Du behöver verkligen hjälp.Jag slutar aldrig hoppas på att du en dag ska få känna dig lite bättre. Vi kämpar tillsammans även om jag inte är lika dålig som du är. Så länge vi har varandra måste vi kämpa och försöka stå ut hur jobbigt det än är. Hoppas att du orkar fortsätta skriva. Det behöver inte vara så mycket varje gång. Vi måste tro att vi får tillbaks våra liv en dag.
Hoppas du får en blund i natt min finaste älskade lilla Hanna. Sov gott,kramar och mycket kärlek till dig vännen.❤️❤️💙💙💜💜😴😴😘😘.

Svar: Kära Ing-Marie <3 Tack för att du läser. Jag har blått på mig jag också, även när det inte är ME-dagen. Jag såg faktiskt inte talet, har så svårt att uppfatta vad som sägs när någon pratar så.
Jag försöker uppmärksamma och sprida kunskap om ME, hoppas jag lyckas lite i alla fall.

Jag blir så irriterad på neurologer, och övriga läkare såklart, som är så trångsynta och dåliga. Visst behöver man inga fler diagnoser, men är man sjuk i en sjukdom så är man. Och då ska man diagnostiseras och diagnosen ska journalföras. Det är viktigt!

Jag har min vårdcentralläkare som är bra och förstående. Utan henne hade jag inte haft någon alls så jag hoppas hon inte slutar.
Ja, jag behöver verkligen mer hjälp. Det jag får nu är smärtstillande (som inte fungerar) och sömntabletter (som knappt fungerar). Men det är som det är. Så länge det inte finns någon behandling eller botemedel mot ME är det inget annat som kan erbjudas. Tyvärr.

Jag kämpar på och fortsätter skriva trots att energin inte finns. Men jag vill inte sluta med skrivandet, då har jag förlorat ytterligare en sak och jag är rädd för vad det skulle göra med mig. Skrivandet och bloggen är en sån viktig del av mig och min vardag.
Ja, vi måste tro på att vi en gång får tillbaka våra liv, eller åtminstone delar av det.
Massa kramar och kärlek, min älskade filmstjärna. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson