hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Pressen angående skrivandet har lättat tack vare er! 🐶❤️

Jag vill återigen ge några av mina fina, trogna läsare (ni vet vilka ni är) ett väldigt stort TACK. Efter det inlägget jag skrev för några dagar sedan om min syn på bloggandet, antalet inlägg per dag, press och stress och glädje förenat med bloggen och tack vare den konversation vi sedan hade genom era kommentarer och mina svar har en väldigt stor press släppt och en tyngd lättat från mina axlar. Ja, så är det faktiskt.

Sedan vi konverserade och resonerade och diskuterade kring antalet inlägg per dag jag lägger ut och pressen jag har på mig själv att prestera och hela tiden orka trots att orken inte alls finns har jag kunnat lugna ner mig själv. Känna att det är OKEJ att "bara" lägga ut ett inlägg en dag eller två (eller flera) och att jag inte är det minsta dålig eller otillräcklig för det.

Efter det inlägget där jag skrev om min syn på bloggandet och stressen, men också glädjen, det ger har jag testat att bara lägga ut ett inlägg två/tre dagar. Det kändes lite konstigt, som att jag glömt något viktigt, och jag var tvungen att arbeta med mig själv och påminna mig själv både en och två gånger att det är OKEJ och det kändes faktiskt okej. Konstigt och lite förbjudet. Men okej.

Jag vill verkligen tacka er (återigen, ni vet vilka ni är) som stöttar mig och hjälper mig att tro på mig själv och uppmuntrar mig att spara energi de dagar jag behöver göra det. Än har jag inte fått färre läsare trots att jag "bara" publicerat ett inlägg vissa dagar. Hoppas det fortsätter så för jag uppskattar och värdesätter verkligen varenda en av mina läsare. Förut de som lämnar elaka kommentarer såklart, men de är inte läsare utan bara ynkliga idioter, tycker jag.

Trisse tackar också alla mina fina läsare. Glad mamma, glad vovve. Trisse bidrar till bloggen nästan lika mycket som jag. Inte med texter, kunskap eller fakta, men med fina bilder. Och en underbar personlighet som jag vet sträcker sig genom mobilskärmen/datorskärmen och rätt in i hjärtat på den som läser. Trisse har en förmåga att charma alla han möter. Eller för den delen alla som ser bilder på och läser om honom. Inte sant?! 🐶❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 åsa i åsele
skriven :

Jag vet det är svårt att släppa tankar på den man vill, trots man inte orkar, men det är ju inget tvång att blogga ofta... ett blogginlägg om dan är ju bättre än inget alls och kanske Du ibland bara ska lägga t en bild utan text?
Jag har nu läst mig både bakåt å framåt och Du är väldigt stark som orkar med allt detta. Tycker dock Du får för lite hjälp från sjukvården och att omyndigförklara Dig utan Din vetskap är skumt.
Jag hoppas Du nu får må så pass bra att Du kan pinka, att klara toabesök är en viktig del i det självständiga livet.
kram


Svar: Ja, det är väldigt svårt. Nej, självklart är det inget tvång. Som väl är, men skrivandet har ändå en stor betydelse och del av min vardag och det vill jag inte släppa helt. Jag har blivit bättre på att bara lägga ut en bild som säger mer än tusen ord och annat enkelt som tar mycket mindre energi än att skriva en text, men som ändå blir ett inlägg att publicera.
Så trevligt att du läser bakåt i tiden. Tack. Jag känner mig inte alltid så stark, ofta raka motsatsen. Men jag förstår också att jag är väldigt stark som står ut med allt och som orkar kämpa vidare.
Det har du alldeles rätt i. Jag får alldeles för lite hjälp, trots ständigt bråkande att få mer hjälp. Det är väldigt konstigt det där med "omyndighetsförklaringen". Förstår inte alls hur det kunnat bli så. Men har ingen energi alls att kolla upp det närmare. Den energin det tar att undersöka det måste prioriteras och läggas på annat håll!
Toalettbesök och den övriga personliga hygienen mm är otroligt viktigt både för självständigheten och för självkänslan och även för det psykiska måendet. Det funkar lite bättre att kissa just nu, trots att diskbråcken hela tiden påverkar den "situationen" negativt. Däremot orkar jag bara duscha och tvätta håret max varannan vecka, ofta endast var tredje vecka. Det går inte oftare eftersom att det är en sån oerhörd kraftansträngning som jag kraschar efter. Det tycker jag är jobbigt. Men det är som det är.
Tack för att du läser! Kram <3
Hanna Andersson

2 Nilla
skriven :

Åh vad glad jag blir. Det ska ju vara kul att blogga och inte en press att tillfredsställa oss läsare. Vi vet ju hur du mår och jag tycker du är otrolig som delar med dig av den lilla energi du har ❤ Och jag är tacksam att jag får lära känna Trisse här 😍 Kram

Svar: Tack så mycket, Nilla. Du är så snäll och rar och gullig mot mig <3 Trisse är tacksam för alla läsare han också! ;) Kram <3
Hanna Andersson

3 annicaslivvidhavet.blogg.se
skriven :

Braaa där Hanna!
Heja dig 👍

Svar: Tack så mycket, Annica! Tack för peppningen <3
Hanna Andersson

4 Katarina
skriven :

Så glad att du kunnat släppa lite på din press, så bra gjort ! På sikt så tror jag det kommer kännas bra för dig. Och jaa, Trisse charmar oss alla ; ) Önskar dig en så bra natt som möjligt (och Trisse också så klart). Varma kramar till er båda <333

Svar: Tack så mycket för stöttningen, Katarina <333 Ja, det tror faktiskt jag med! Det känns redan lite lättare och mindre pressat, hela blogg-situationen. Så det känns bra. Stort tack till er som stöttade och peppade mig att ta detta steget! <3 Visst gör han det! <3
Jag behöver verkligen sova i natt. Är snart inne på mitt tredje dygn utan någon sömn alls. Det är riktigt tufft. :(
Varma kramar till dig, fina Katarina <333
Hanna Andersson