hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Grattis mormor 80 år! ❤️

Stort grattis till min älskade mormor som fyller 80 år idag! Mormor och morfar är födda samma år, 1938, och mormor är faktiskt lite äldre än morfar som fyller år på sommaren. De andra ska iväg och fira mormor idag vid lunchtid. Jag stannar hemma och fortsätter vila så mycket det bara går och försöker ladda energi inför bilturen ut till landet när de kommer tillbaka från kalaset.

Något annat som också känns väldigt jobbigt är just detta, att de andra i familjen samt min moster med familj, ska fira mormor idag på hennes stora dag. Alla utom jag. Vissa sammankomster, middagar och födelsedagar är jobbigare än andra att missa. Det här är definitivt en sådan. Att fylla 80 år är stort! Och jag kan inte följa med och fira. Det känns tufft och tungt.

De andra kommer såklart hälsa från mig och de har lovat att ta bilder och skicka till mig så att jag får vara med på ett litet, litet hörn ändå. Men det blir ju inte samma sak som att vara med på riktigt, att fysiskt vara på plats. Krama mormor, säga grattis till henne, se hennes leende när hon öppnar presenterna omgiven av barn och barnbarn. Två av två barn kommer vara där. En av en make! Och två av två svärsöner. Men endast tre av fyra barnbarn. Det är alltid jag som fattas. Jag som saknas och jag som saknar.

Den här vackra buketten rosor fick mormor och morfar när de firade 50-årig bröllopsdag den 27 augusti 2016. Så det är alltså ingen bukett som mormor kommer få idag, för de blommorna har jag ingen bild på! Men jag tycker den här vackra buketten var värd att visa igen. Den är verkligen fin och den gavs också till mormor, fast i ett annat firande än just födelsedag. ❤️

Jag hoppas kalaset blir lyckat och att mormor blir nöjd och glad med dagen. Stort grattis, älskade mormor, på din 80-års dag! ❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Linnea
skriven :

Stooort grattis till din mormor! Underbart att ha både mormor och morfar vid liv. Finns din farmor och farfar oxå? <3
Jag har ingen far- eller -morförälder kvar. Tyvärr. Men så är jag en bit äldre än dig Hanna också.
Oj så jag babblar nu! Kram!!

Svar: Hon hälsar och tackar! <3 Ja, det är helt fantastiskt att ha både mormor och morfar i livet. Min farmor och farfar är tyvärr döda båda två. Väldigt tråkigt. Saknar dem såå mycket. Tråkigt att du inte har någon mor-eller farförälder kvar. Förstår att du saknar dem mycket.
Nej då, du babblar inte!
Glad Påsk <3 Kram
Hanna Andersson

2 Christin
skriven :

Åh, älskade vännen, jag vet PRECIS hur det känns.....jag är också alltid den som saknas....och saknar..... 💛💛💛💛💛💛💛 vilken vacker rosbukett! Jag kunde faktiskt känna en doft av ros när jag såg den! Världens kram till dig min finaste!

Svar: Jag vet att du vet precis, och det gör mig ledsen. Det räcker mer än väl att jag har det såhär. Måste du också ha det lika jävligt?! :( Det är inte roligt att alltid vara den som saknas. Och saknar. :( Visst är det en vacker bukett! <3 Härligt! <3
Stora kramar till dig, världens finaste du <333
Hanna Andersson

3 Christin
skriven :

Och grattis till din mormor såklart!!

Svar: Tack! <3
Hanna Andersson

4 Ing-Marie Nordström
skriven :

Fina Hanna, så mycket jag känner igen mig i det du beskriver. Har inte varit med på kalas,studenter, bröllop på många år.I våras ordnade min kusis släktträff på sin födelsedag hos sin mamma och pappa. De bor i en stuga jag varit mycket i som liten. Min mormor och mormors mor har bott där. Alla kusiner och mostrar skulle träffas. En kusin har jag inte träffat på över 30 år, han bor i USA. De andra är spridda över landet. Alla var där utom jag. Fick se kort förstås. Men de hade samlat alla kusiner på samma kort. Och jag saknades. Det kändes hårt. Man är verkligen inte med längre. Vi får se på bilder i stället. Linas bilder var underbara. Ha en så bra påsk du kan och hälsa mormor på 80-årsdagen. Varma kramar från din vän ❤️❤️💐💐🐥🐣🌷🌷

Svar: Jag förstår att du känner igen dig och det är inte roligt att höra. Det är ju tyvärr så när man är känslig för ljud och andra intryck och inte orkar vara med. Då missar man alla möjliga olika tillställningar och kalas. Det är tråkigt och det blir ensamt, men det är som det är. Jag hoppas att vi kan vara med på kalas, middagar och andra tillställningar i framtiden. Så att slipper vara de som alltid saknas. Och de som alltid saknar.
Visst tar Lina och de andra fina bilder! Det är jag väldigt glad att de gör! <3
Varma kramar, älskade du <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson