Min familj ska till hem till mormor och morfar och fira om en stund. Min moster och hennes familj ska också dit. Hela gänget. Alla utom jag. Det känns väldigt ledsamt att inte kunna vara med, särskilt en så speciell dag som denna. När jag pratade med morfar senast, för några veckor sedan, tittade han bedjande på mig och frågade om jag kanske inte kunde orka följa med hem till honom på hans födelsedag. Han vet ju redan svaret, att jag inte orkar det, men ibland är det svårare att förstå och acceptera än andra gånger.
Men det är ju tyvärr såhär det är. Det finns inget vi kan göra åt det. Jag ska ge morfar en riktigt stor kram nästa gång vi ses och säga grattis i efterskott. Och så får de andra fira morfar riktigt ordentligt idag. Jag finns garanterat med i deras tankar och de finns med i mina, speciellt morfar, hela tiden.
Stort grattis på födelsedagen, älskade morfar. ❤️En bättre morfar än du finns inte och Lina och jag är så lyckligt lottade som fick just dig som vår morfar att växa upp med. Du och mormor är två av några få personer som betyder mest för mig och jag älskar er så mycket. Grattis! ❤️
Så roligt med kalas! Men tråkigt såklart att du inte ska med. Kunde ni inte haft kalaset hemma hos dig istället så du kunde vart med? En undran bara.