hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Bilder från helgen vid havet!

Jag är lite lätt kraschad efter helgen på landet och värmen gör den förlamande utmattningen ytterligare handikappande. Har inte orkat skriva med någon vän, vilket är så synd då de ger mig så mycket stöttning och kärlek, några nära och kära ME-vänner. Det är knappt att jag orkar skrapa ihop tillräckligt med ord till texter hit till bloggen heller. Det tar otroligt mycket på krafterna, men mitt i natten går det. Men verkligen inte varje natt. Och jag märker att jag tar den lätta vägen, den energisparande vägen, och visar bilder framför att skriva så långa texter. För det orkar jag inte längre.

Så idag tänkte jag visa några fina bilder från helgen som ju spenderades i sommarstugan tillsammans med bonusvovvarna, som är kvar här hos oss. De stannar tills på lördag. Underbart. Vi bara myser och myser och de hjälper mig stå ut i värmen och överleva alla hemska symtom och allt lidande. Vet inte hur jag hade klarat mig utan dem?! Älskade små hjärtan.

Havet är oslagbart vackert! Västkusten är underbart vackert. Västkusten är bästkusten, utan tvekan! 

Här är vår fina båt. Det var några år sedan jag åkte med sist. Saknar att åka, och köra, båt. Lägga till vid öar, bada, sola. Njuta. Leva. Som jag saknar det. 

Vår fina lilla hamn med två bryggor. Vår båt ligger på "den raka" bryggan. Det är ännu fler är sedan jag var där nere sist. Fyra år sedan kanske. Tänk, jag som var där varje dag juni-augusti/september förr. Det var tider. Men jag var sjuk redan då. Men hade ändå lite av mitt liv kvar. Till skillnad från nu för tiden.

Vacker solnedgång där borta vid horisonten. Solvarma, kala, mörka klippor. Så härligt. ❤️ 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Linnea
skriven :

Guud så vackert! Värsta paradiset ni har där. Och en vacker dag ska du åka båt och gå på bryggorna igen! Kram!!!

Svar: Ja, det är verkligen underbart vackert!Ja, jag hoppas, verkligen det!
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Förstår så väl att du känner av ”flytten” nu efteråt. Tycker inte du ska känna ngn som helst press med att skriva mycket el långt. Jag uppskattar så mycket alla dina vackra och fina bilder : ) Är säker på att de du också ”skriver med” vill att du ska vara rädd om dig och inte känna press. Så underbart vackert vid havet och otrolig natur vid ditt Västkusten, älskar det! Jag önskar och hoppas att du liksom din familj fram över ska kunna åka båt och njuta av er vackra omgivning där vid stugan💙
Många kramar fina du <333

Svar: Ja, det tar alltid väldigt hårt på krafterna att åka dit, trots att det bara är 20 min dit med bil. Det gör jag ändå, har alltid haft skyhöga krav på mig själv. Sett mitt egna värde utifrån vad jag presterar. Försöker jobba bort det, men det sitter så djupt.
Tack, du är så stöttande och snäll <3
Jo, det har du helt rätt i. Eftersom att de jag skriver med också har ME är förståelsen stor, som när det tog mig typ två månader att svara på ett av dina mejl ;).
Men jag får ändå dåligt samvete och känner mig som en dålig vän.
Ja, det är så otroligt vackert på Väst/Bästkusten.
En vacker dag ska jag ligga där nere på bryggorna igen och sola och njuta med hundarna bredvid mig och sen ska vi ta båten, allihop, till Marstrand (tar ca 20 min med vår båt) och äta glass. Det drömmer jag om. <3
Många kramar kära vän <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Hoppas att det vackra du fick se och dessa bilder kan hjälpa dig att orka med kraschen du får. Så svårt du har det har det😪 Långt inlägg är inte alltid bäst...att du har kunnat göra någonting glädjer vi oss alla åt och förväntar oss inte mer💖

Svar: Tack. Blommor piggar upp, de får mig inte ur kraschen, tyvärr. Men det gör ju ingen skada i alla fall! ;) Nej, det har du helt rätt i. Tack <3 Jag är så glad och tacksam för alla som läser, varenda en av er <3
Hanna Andersson