hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Så otroligt hemska mardrömmar! 😩

Så nu när jag väl sover en liten aning bättre, tack vare att jag nu har lite smärtlindring, kan man ju tänka sig att jag skulle njuta av och må bra av de timmars sömn jag nu faktiskt får. Men så är det inte riktigt. Visst är det otroligt skönt att få sova lite nu, det är jag ju verkligen inte bortskämd med. Men nu när jag väl får några timmars sömn här och var så hade det vart skönt med lugn och fridfull sömn, att få drömma lättsamma och trevliga drömmar och vakna upp lugnt och fint.

Så är det INTE. Jag drömmer världens mardrömmar. Varje natt, eller varje gång jag sover, rättare sagt. Den ena mardrömmen är mer hemsk än den andra. Jag vaknar och gråter, vaknar i panik, vaknar och är helt förtvivlad. Måste påminna mig själv om helt bisarra och hemska saker för att kunna lugna ner mig något och försöka förstå att det "bara" var en dröm. Jag drömmer såna hemska mardrömmar att jag nästan inte vill somna.

Visst har jag haft hemska mardrömmar i perioder tidigare. Men inte såhär. Inte VARJE natt. Och jag har inte upplevt denna känslan att jag inte vill somna av rädsla att uppleva nya mardrömmar. För mig, som alltid lider av sån väldig sömnbrist, vill jag somna till varje pris!

Jag ska ta och googla på detta med hemska mardrömmar och se om det kanske går att göra något åt det. Kanske kan man tänka på något särskilt sätt eller göra något innan man försöker somna för att undvika dessa hemska mardrömmar? Jag vet inte om det finns några sådana tips men om det finns det är det värt att prova! För det är verkligen jobbigt att drömma såna hemska mardrömmar. De sitter i hela dagen, så hemska är de.

Att ha Trisse i sängen är såklart underbart mysigt, som det alltid gör. Men inte ens han kan jaga iväg de hemska mardrömmarna. Men han är duktig på att trösta mig de gånger jag vaknar upp och är helt förstörd på grund av det hemska jag nyss drömt. 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anna. T
skriven :

Stackare! Det är så jobbigt o hemskt med mardrömmar. Sen kan det följa med en för resten av dagen 😕 jag kommer ihåg att jag hade hemska mardrömmar under den perioden jag använde smärtstillandeplåster. Kanske är samma för dig...? Jag hoppas verkligen att detta slutsr omgående så du bestämmer härliga drömmar ❤❤❤ massa kramar och kärlek 💙💙❤❤

Svar: Det är väldigt jobbigt. Ja, precis! Så blir det för mig med när drömmen är riktigt hemsk. Då sitter den kvar hela dagen. Obehagligt. Nej, jag tror inte det beror på dem för jag har haft dem här flera somrar innan och fick inte den biverkan då. Det kan bero på en annan medicin däremot, en som jag vet kan ha mardrömmar som biverkan.
Det hoppas jag med, dock tror jag inte det kommer sluta eftersom det hållit på så länge redan. Man kan ju få mardrömmar för att man bearbetar jobbiga grejer som händer. Och jag har ju minst sagt en mycket jobbig och tuff vardag, också mentalt, så det är nog mycket skit jag bearbetar när jag sover.

Massa kramar och kärlek, fina du ❤️❤️❤️❤️
Hanna Andersson

2 Linnea
skriven :

Men fyy så hemskt med så mycke mardrömmar! Jag har drömt det några gånger och jag var helt skakis hela dan sen!
Du får stå ut med så mycket, din stackare.
Kram!!

Svar: Ja, ibland är det hemskt när jag har drömt något alldeles förfärligt. Tycker jag kunde drömma fina, härliga drömmar mär jag väl somnar, men inte...!
Ja, jag tvingas stå ut med väldigt mycket.
Kram
Hanna Andersson