hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ligger här och lider som alltid annars... 🤕

Mamma och pappa åkte iväg till Dalsland tidigare imorse. Mormor och morfar är med dem där och de ska greja, röja och hjälpa min mammas morbror som bor där. Lina ska städa bort julen idag. Plocka bort alla tomtar, byta ut de röda ljusen mot vårfärger och plocka ner alla kulor från julgranen så att pappa kan kasta ut den i kylan när han kommer hem. Jag ligger där jag ligger. Såklart. Vad annars?! Jag försöker att inte tänka på det "misslyckade" läkarbesöket vi hade igår, mamma och jag, då det gör mig ledsen.

Jag ligger här i mitt svett och fryser som en tok, trots täcke, filtar och värmedyna. Denna svåra feberfrossa är verkligen inte rolig. Den är mycket plågsam. Precis som värken och allt annat. Det är tufft. Jag försöker ta en timma i taget. En minut i taget, till och med. Pulsen pendlar från att vara mycket hög till att bli väldigt låg, så låg att jag håller på att svimma trots att jag ligger ner. Kroppen fungerar verkligen inte som den ska. Det är ett som är säkert.

Jag mår så illa att jag håller på att kräkas. Den omänskligt svåra värken, överkänsligheten hjärnan har och utmattningen gör mig helt spyfärdig. Någon frukost får jag inte i mig, inte nu. Jag mår för illa. Jag har sällskap av min lille kille som ligger här bredvid. Han har legat lika tätt bredvid mig hela natten. Jag sov så gott som ingenting. Det är så gott som alltid så, att jag blir helt utan sömn alla de nätter jag inte tar mina starka sömntabletter, vilket jag gör max två dagar i veckan för att undvika beroende. Trisse är ett ovärdeligt stöd. Jag vet att jag tjötar om det, men han är verkligen det. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min lille pojk. Utan mitt lille hjärta.

Mammas lille hjärta. Mitt ALLT. Som jag älskar honom. Det är obeskrivligt. 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Så ledsen för att du mår så dåligt och att det heller inte gick din väg med läkarbesöket i går 😢 Önskar och hoppas att du får må lite bättre senare i dag. Jag förstår verkligen att din fina goa Trisse betyder mer än allt för dig <3
Ta hand om dig på bästa sätt fina Hanna. Många varma kramar <333

Svar: Det är jag också :( Tack, det har jag inte direkt gjort. Men hoppas på sömn i natt. Ja, han gör verkligen det! <3
Tack, detsamma! Många varma kramar, fina Katarina <333
Hanna Andersson