hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Kokta rosor! ☹️

Förra fredagen köpte mamma ett gäng ljusrosa rosor, väldigt vackra. Planen var att hon skulle ställa upp dem till mig där jag ligger hela dagarna så att jag kunde ha något fint att titta på. Jag älskar blommor, som de flesta nog vet vid det här laget, de piggar ut med sin skönhet. Men mamma hann aldrig ta upp de vackra rosorna för knappt två dagar senare hade de helt torkat ihop och dött. Vi kunde först inte komma på varför. Men vi tyckte det var väldigt tråkigt att de inte höll längre än så.

Men så kom "vi" plötsligt på vad det var som gjorde att blommorna dog snabbare än snabbt. Jag skriver "vi" för det var egentligen Tyra och Tjorvens matte som kom på vad som var fel. Vasen med rosor stod på vår braskamin (eller vad det nu heter) och där på locket blev det väldigt varmt. Så blommorna kokade långsamt till döds. Och så var det med det. Mysteriet var löst och nu vet vi bättre än att ställa blommorna där!

Så här ser de ut nu, de måste kastas. De blev kokta och helt förtorkade. Stackarna!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: