hannaslillaliv.blogg.se

Jag skakar så gott som alltid. Det syns ofta på mig, mina händer darrar/skakar så det syns tydligt och så fort jag står och går (och också jag ligger ner och vilar) skakar benen. Ibland så kraftigt att jag inte kan stå upp. Benen skakar då så okontrollerat att jag inte kan hålla balansen. Jag skakar hela tiden, ibland mer och ibland mindre. Nu skakar jag inte så mycket. Skakar jag mycket finns det inte en chans att jag kan skriva. Inte bara för att jag inte skulle pricka rätt bokstäver utan utan mest för att jag inte skulle kunna hålla telefonen i handen.

Jag kan endast lyfta ett glas med vänster hand, för höger hand är för svag. Den har nästan ingen styrka alls. Jag behöver oftast använda båda händerna för att lyfta glaset/kaffemuggen, dels på grund av att styrkan inte finns, men också på grund av att jag skakar så mycket så det krävs två händer för att stabilisera. Det händer titt som tätt att jag skakar ur innehållet ur mina plastglas och att jag skakar av maten från gaffeln. Eller att jag har svårt att pricka munnen med gaffeln för att jag skakar så mycket.

Skakande syns och känns på utsidan, men det finns och känns också på insidan på något konstigt vis. När jag skakar som mest kan jag inte ligga still. Det blir som att hela jag vibrerar och då känns det inuti kroppen också. Musklerna skakar på insidan av kroppen och det syns på utsidan. Det känns nästan som att organen också skakar när skakningarna är som värst. Hela kroppen vibrerar.

Skakningarna är egentligen inte plågsamma. Det gör inte ont eller något sådant att skaka så det orsakar inget lidande. Inte så som den svåra värken/smärtan jag lider av och den otroligt svåra överkänsligheten min hjärna har, för att nämna två exempel på syntom som verkligen skapar lidande, mycket svårt lidande. Men det är jobbigt att skaka så mycket. Och hela tiden. Det är utmattande för kroppen att skaka och ökad utmattning och ansträngning leder i sin tur till ännu mer skakningar.

Det är också frustrerande att skaka. Som när jag ska äta och maten trillar av gaffeln. Eller när jag skakar ut vatten ur muggen över halva mig. Trisse har också fått sig en och annan dusch när han legat i mitt knä och jag försök dricka. Tur det bara varit vatten när han fallit offer för mina skakningar. Efter att jag tappat x antal grejer som jag hållit i handen på grund av skakningarna har Lina förbjudit mig från att hålla i något dyrbart. Förutom min mobil då, men den klarar jag som sagt inte av att hålla i när jag skakar som mest ändå.

Trisse är väldigt van vid att jag skakar, han och jag umgås ju så gott som dygnet runt och han ligger alltid nära mig. Han känner såklart att min kropp skakar när han ligger tätt intill mig eller på mina fötter men han tycker för det mesta att det är okej. Men ibland på natten när han vill sova och jag skakar för mycket flyttar han lite på sig så han inte ligger på mig eller precis bredvid mig. Jag förstår honom såklart, det är inte konstigt att han flyttar sig ibland, men det känns ändå lite tråkigt att mina skakningar ibland (alldeles för ofta) gör att jag inte kan kan ha min hund så nära mig som både han och jag önskar att han skulle vara hela tiden.

När jag tog den här bilden härrom dagen låg Trisse tätt intill mitt ben och tryckte sig mot mig. För det mesta bryr han sig inte om att jag skakar hela tiden, men ibland, framförallt när han vill sova, flyttar han på sig för att komma från det ständiga vibrerandet som går från min kropp över till honom när vi ligger så nära varandra. 🐶❤️