Det känns som att mina dagar går på repeat. De upprepas, börjar om, tar slut och börjar om på nytt igen. Det är varken något spännande eller nytt som händer. Kaffet smakar samma, maten är lite annorlunda men inte mycket då jag mestadels mår för illa och har för dålig aptit för att testa något nytt och fastnar i det jag vet fungerar. Både för aptiten, allergierna och för den bråkiga och känsliga magen.
Vilan ser ungefär likadan ut, dag efter dag. Vissa dagar skriver jag något lite längre inlägg, vissa dagar lägger jag ut några bilder på bloggen, andra dagar gör jag inte det. Vissa dagar får jag "bara" några otrevliga anonyma kommentarer, vissa dagar en hel hög. Någon enstaka dag, väldigt sällan, kan jag sova på dagen och då försvinnner tiden snabbare. Men för det mesta ligger jag som förlamad av värk och utmattning och stirrar upp i taket eller blundar och försöker få tiden att gå på olika vis, alla så energisnåla som möjligt, såklart.
Men mina dagar är likadana, oavsett årstid. Det är så det är att leva som sjuk och sjukpensionär (som det hette förr). Dagarna upprepar sig. Det gör nätterna också. De är precis likadana, med enda skillnaden att jag ibland sover, men oftast gör jag inte det heller. Det är som att de går på repeat, mina dygn. Men jag har då inte tryckt på någon sådan knappt... Om jag ändå hittade den, knappen, så jag kunde stänga av repeat-moodet och välja något med lite mer variation. Som ett liv jag faktiskt lever. Inte bara ett liv jag överlever.
Älskade vännen! Ibland hade det nog varit skönare att vara ett djur. Att inte reflektera. Fast samtidigt är det väl vårt mänskliga psyke som också får oss att fortsätta kämpa.... För övrigt så förstår jag mig öht inte på de som skriver elaka kommentarer till dig!! Hur kan man bara? Hur tänker folk. Sorgligt. Massa massa kramar o kärlek och håll i handen! 💜💙💜💙💜💙💜💙💜💙 Din Christin