hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Dagarna upprepas och går på repeat...

Det känns som att mina dagar går på repeat. De upprepas, börjar om, tar slut och börjar om på nytt igen. Det är varken något spännande eller nytt som händer. Kaffet smakar samma, maten är lite annorlunda men inte mycket då jag mestadels mår för illa och har för dålig aptit för att testa något nytt och fastnar i det jag vet fungerar. Både för aptiten, allergierna och för den bråkiga och känsliga magen.

Vilan ser ungefär likadan ut, dag efter dag. Vissa dagar skriver jag något lite längre inlägg, vissa dagar lägger jag ut några bilder på bloggen, andra dagar gör jag inte det. Vissa dagar får jag "bara" några otrevliga anonyma kommentarer, vissa dagar en hel hög. Någon enstaka dag, väldigt sällan, kan jag sova på dagen och då försvinnner tiden snabbare. Men för det mesta ligger jag som förlamad av värk och utmattning och stirrar upp i taket eller blundar och försöker få tiden att gå på olika vis, alla så energisnåla som möjligt, såklart.

Men mina dagar är likadana, oavsett årstid. Det är så det är att leva som sjuk och sjukpensionär (som det hette förr). Dagarna upprepar sig. Det gör nätterna också. De är precis likadana, med enda skillnaden att jag ibland sover, men oftast gör jag inte det heller. Det är som att de går på repeat, mina dygn. Men jag har då inte tryckt på någon sådan knappt... Om jag ändå hittade den, knappen, så jag kunde stänga av repeat-moodet och välja något med lite mer variation. Som ett liv jag faktiskt lever. Inte bara ett liv jag överlever.

Trisses dagar ser också ungefär likadana ut. Ibland träffar han sina tjejer och ibland inte. Vissa dagar krånglar hans lille mage och då spyr han och vissa dagar (de allra flesta, som väl är) sköter sig hans goa lille mage lika exemplariskt som honom själv. Hans dagar består av fasta rutiner precis som mina och är lika upprepande som mina. Vi delar ju våra dagar tillsammans, Trisse och jag, så konstigt vore ju annars. Skillnaden är att han inte är medveten om att hans dagar går på repeat. Det är inget han reflekterar över och alltså mår han inte dåligt över det. Han är inte van vid något annat, till skillnad från mig, och han lever ett utmärkt liv. Också det till skillnad från mig. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Christin
skriven :

Älskade vännen! Ibland hade det nog varit skönare att vara ett djur. Att inte reflektera. Fast samtidigt är det väl vårt mänskliga psyke som också får oss att fortsätta kämpa.... För övrigt så förstår jag mig öht inte på de som skriver elaka kommentarer till dig!! Hur kan man bara? Hur tänker folk. Sorgligt. Massa massa kramar o kärlek och håll i handen! 💜💙💜💙💜💙💜💙💜💙 Din Christin

Svar: Min älskade vän <3 Ja, det hade varit bättre att vara ett djur på många sätt. Till exempel för att djur är så mycket finare än människor, tycker jag. Plus att om jag var ett djur skulle jag antingen vara död för att jag inte skulle klara mig som sjuk i det vilda, eller avlivad för att det är inte rätt att lida så här mycket. Jo, så är det, det har du rätt i!

Inte jag heller. Just nu får jag väldigt få elaka kommentarer jämfört med i somras, då fick jag ett antal elaka kommentarer/hatkommentarer varje dag. Det gjorde mig väldigt ledsen.

Massa kramar och kärlek min kära Christin <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson