Jag är helt kraschad efter läkarbesöket i fredags. Det tar oerhört mycket på krafterna att behöva ta på sig "riktiga" kläder (något annat än nattlinnena som jag annars lever i), ytterkläder, åka bil, sitta i rullstolen och dessutom prata och lyssna på läkarbesöket. Det är tack vare att mamma är med som det ens är möjligt, men det blir svårare och svårare för varje gång. Tar mer och mer energi och jag kraschar mer och mer efter varje gång.
Det är så orättvist, dumt och fel att det ska vara så svårt (omöjligt) att få hem min läkare. Jag tycker inte det borde vara så svårt att anpassa vården efter svårt ME-sjuka människor som är för sjuka för att klara av att ta sig hemifrån. Jag klarar egentligen inte av det, inte alls, men jag måste. Utan läkarbesök får jag inga nya recept på mina mediciner som jag måste ha för att klara mig. Utan läkarbesök får jag inte den lilla, lilla hjälp som kan erbjudas. Jag är helt fången även på det viset. Det är så hemskt att jag ska tvingas krascha, lida ännu mer, plågas ännu mer i många dagar (veckor ibland) för att anpassning inte finns för såna som mig. Vi svårt ME-sjuka är inte accepterade. Det finns ingen förståelse eller hjälp för oss att få.
Vad jobbigt:( Kan du inte skrivas in i hemsjukvården?