hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Diskbråcken blir sämre och sämre och vägrar läka ut...

Som det är nu har jag sju stycken diskbråck i två olika delar av ryggen (bröstryggen och ländryggen) som jag vet om. Jag har också en mörk fläck på ryggmärgen som inte blivit identifierad vad det är för något och jag har x anat diskbuktningar (som troligtvis kommer utvecklas till diskbråck), samt för långa kotutskott.
 
Jag har också skolios, det är något jag är född med och det händer troligtvis ihop med EDS:en. Något som också hänger ihop med EDS:en, i största sannolikhet, är det faktum att mina diskbråck vägrar läka ut. Man säger att ett diskbråck normalt sett ska läka ut på ett halvår-ett år, max två år, men det har mina inte gjort.
 
Jag får istället fler och fler och större och större problem av dem. Senast jag röntgade ryggen var i juni förra året i samband med att jag var inlagd på sjukhus. Då såg man, som sagt, sju stycken diskbråck. Tidigare har man sett fyra. Jag har nervpåverkan på flera av dem, kanske till och med samtliga. Det betyder att diskbråcket putar ut i ryggmärgskanalen och det ger då nervsmärta, ischiassmärta och kan ge andra neuroligiska sytom. Mig ger det både svåra nervsmärtor, ishiasmärtor och urinäckage och en hel del annat. Fruktansvärd värk också, såklart.
 
Ryggen blir sämre och sämre, gör mer och mer ont och nervsmärtorna/ischiasmärtan blir sämre och sämre. Förr kunde jag stretcha och hitta ställningar där jag inte hade ischiassmärta, strålande smärta ner i benet (jag har svår ilande smärtor som går enda ner till lilltån och som för med sig nervsmärtor hela vägen), men det kan jag inte längre. Nervsmärtorna/ischiasen är konstant svår och går inte att bli av med ens för en minut, och det är som nu säkert kan förstå oerhört plågsamt.
 
Den smärtan tillsammans med all annan hemsk värk och smärta jag har från alla ställen på hela kroppen är extremt svårt att stå ut med. Och av olika anledningar blir jag inte hjälpt nästan något alls av värktabletter/smärtstillande, men det är inget jag orkar gå in närmare på varför det är så.
 
Just eftersom att ryggen blir sämre och sämre och nervsmärtorna/ischoasen likaså misstänker jag att jag fått ytterligare ett eller flera diskbråck, också de med nervpåverkan (radikulopati, som det heter, diskbråck med nervpåverkan) men jag orkar inte åka till sjukhuset för att röntgas igen för att få det bekräftat om det nu är så det är, att diskbråcken blivit ännu fler.
 
Det spelar dessutom ingen större roll, det går inte att göra något åt dem ändå, därför är vetskapen om jag har nya/ännu fler diskbråck ganska onödig. Det går inte att operera mina diskbråck trots att de har stor nervpåverkan och skapar ett mycket stort lidande för mig.
 
Anledningen till det är bland annat att jag har EDS, svårt att läka, läker med fula ärr, har risk att blöda mycket som jag brukar göra under operationer, samt att jag har mycket svår ME. Jag kan inte genomgföra den rehab som man måste efter en diskbråcksoperation. Därför skulle det antagligen bli ogjort arbete. Det är väldigt jobbigt att det inte går att göra något åt alla mina diskbråck, för de ger mig verkligen oändligt mycket smärta och stora, plågsamma besvär.
 
Tyvärr är det ju inte bara diskbråcken som ger mig svår smärta, men de är en stor bov i dramat, utan tvekan. Jag tvingas "helt enkelt" fortsätta stå ut. Vad annars ska jag göra? Det finns inget annat alternativ, tyvärr... 
 
Jag försöker att alltid se det ljus i det mörka, det positiva i det negativa. Den outhärdliga värken/smärtan gör det väldigt, väldigt svårt. Ofta omöjligt. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Så ledsen för att du har det så extremt tufft med dina ryggproblem och alla följdverkningar av det. Allt blir ju en ond cirkel och svårt/omöjligt att påverka. Förstår att du känner dig maktlös. Jag beundrar dig Hanna för att du trots allt tufft försöker se det positiva och ljusa trots allt. Många varma kramar fina vän, önskar att din natt blir så uthärdlig och ok som möjligt <333

Svar: Det är jag med :( Ja, jag känner mig maktlösa och bara mer och mer hopplös. Tack, vad gullig du är, snälla rara du <3
Många varma kramar och tack detsamma önskar jag dig <3
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Oj så tufft. Vilken förstörd rygg du har. Vilken smärta du måste uppleva. Kramar till dig

Svar: Nej den är inte i fin form, min rygg. Jag lever med mycket svår kronisk värk och smärta. Det är outhärdligt alla timmar av dygnet, men jag måste stå ut ändå. Kramar
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Älskade lilla vän. Ska ditt lidande aldrig sluta. Förstår inte hur din lilla kropp kan försämras mer nu. Vet hur det är med mycket svåra smärtor men kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur du har det. Men du är ändå så stark och klarsynt och orkar skriva. Ge inte upp mitt lilla hjärta. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig vännen. Vet att det inte går. Men du finns hos mig ständigt och skickar varmaste mjukaste kramar till dig älskade vän 💖🌻💙🌻💙🌻💙🌻💙🌻💙🌻💙😘😘😘

Svar: Älskade Ing-Marie <3 Nej, det verkar inte så. Det blir bara värre och värre. Det förstår faktiskt inte jag heller. Det känns otroligt att min kropp överlever dag efter dag. Det känns inte som att det skulle kunna vara möjligt, att den skulle dö direkt. Men den klarar mer än jag tror. Det är svårt att sätta sig in i någon annans lidande, det måste upplevas själv för att kunna gå att förstå och jag vill inte att någon ska känna/uppleva den hemska värk och smärta som jag lever med varje dag. Framförallt inte du som redan har så mycket att kämpa mot.

Tack. Jag skriver inte varje dag, det orkar jag inte. Utan det är vissa nätter när hjärnan är extra speedad och jag går på adrenalin som jag skriver flera inlägg på rad som jag sen har dagarna framöver. Jag hade aldrig orkat skriva varje dag. Men jag är väldigt glad att jag fortfarande kan skriva.
Jag ska försöka att inte ge upp. Jag vill inte ge upp. Jag vet bara inte hur mycket längre jag orkar fortsätta stå ut.
Ditt ständiga stöttande är fantastiskt, tack för det. Detsamma, du finns ständigt i mina tankar. Massa kramar och kärlek till dig älskade vän <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

4 Therese Åström
skriven :

Jag har periodvis upplevt svåra smärtor men kan inte tänka mig hur tufft det måste vara för dig. Önskar så att det fanns något som kunde hjälpa dig.


Jag tänker att livets mening är att utvecklas och uppleva saker. Även om vi inte kan vara ute i världen så har vi fått uppleva och lära oss saker som vi kanske inte skulle ha gjort om vi var friska. Vet inte om du alltid känner det själv men du är otroligt stark som kan erkänna att det är skittufft samt hålla fast vid det ljusa i ditt liv. Det är en styrka.

Svar: Man måste uppleva det jag upplever för att förstår hur hemskt det är. Men jag önskar inte denna smärta/värk för någon.
Ja, så kan jag också tänka. Tack. Jag känner mig inte så stark, men vet att jag är det. Det krävs otrolig styrka att stå ut dag efter dag.
Kram
Hanna Andersson