hannaslillaliv.blogg.se

Som det är nu har jag sju stycken diskbråck i två olika delar av ryggen (bröstryggen och ländryggen) som jag vet om. Jag har också en mörk fläck på ryggmärgen som inte blivit identifierad vad det är för något och jag har x anat diskbuktningar (som troligtvis kommer utvecklas till diskbråck), samt för långa kotutskott.

 

Jag har också skolios, det är något jag är född med och det händer troligtvis ihop med EDS:en. Något som också hänger ihop med EDS:en, i största sannolikhet, är det faktum att mina diskbråck vägrar läka ut. Man säger att ett diskbråck normalt sett ska läka ut på ett halvår-ett år, max två år, men det har mina inte gjort.

 

Jag får istället fler och fler och större och större problem av dem. Senast jag röntgade ryggen var i juni förra året i samband med att jag var inlagd på sjukhus. Då såg man, som sagt, sju stycken diskbråck. Tidigare har man sett fyra. Jag har nervpåverkan på flera av dem, kanske till och med samtliga. Det betyder att diskbråcket putar ut i ryggmärgskanalen och det ger då nervsmärta, ischiassmärta och kan ge andra neuroligiska sytom. Mig ger det både svåra nervsmärtor, ishiasmärtor och urinäckage och en hel del annat. Fruktansvärd värk också, såklart.

 

Ryggen blir sämre och sämre, gör mer och mer ont och nervsmärtorna/ischiasmärtan blir sämre och sämre. Förr kunde jag stretcha och hitta ställningar där jag inte hade ischiassmärta, strålande smärta ner i benet (jag har svår ilande smärtor som går enda ner till lilltån och som för med sig nervsmärtor hela vägen), men det kan jag inte längre. Nervsmärtorna/ischiasen är konstant svår och går inte att bli av med ens för en minut, och det är som nu säkert kan förstå oerhört plågsamt.

 

Den smärtan tillsammans med all annan hemsk värk och smärta jag har från alla ställen på hela kroppen är extremt svårt att stå ut med. Och av olika anledningar blir jag inte hjälpt nästan något alls av värktabletter/smärtstillande, men det är inget jag orkar gå in närmare på varför det är så.

 

Just eftersom att ryggen blir sämre och sämre och nervsmärtorna/ischoasen likaså misstänker jag att jag fått ytterligare ett eller flera diskbråck, också de med nervpåverkan (radikulopati, som det heter, diskbråck med nervpåverkan) men jag orkar inte åka till sjukhuset för att röntgas igen för att få det bekräftat om det nu är så det är, att diskbråcken blivit ännu fler.

 

Det spelar dessutom ingen större roll, det går inte att göra något åt dem ändå, därför är vetskapen om jag har nya/ännu fler diskbråck ganska onödig. Det går inte att operera mina diskbråck trots att de har stor nervpåverkan och skapar ett mycket stort lidande för mig.

 

Anledningen till det är bland annat att jag har EDS, svårt att läka, läker med fula ärr, har risk att blöda mycket som jag brukar göra under operationer, samt att jag har mycket svår ME. Jag kan inte genomgföra den rehab som man måste efter en diskbråcksoperation. Därför skulle det antagligen bli ogjort arbete. Det är väldigt jobbigt att det inte går att göra något åt alla mina diskbråck, för de ger mig verkligen oändligt mycket smärta och stora, plågsamma besvär.

 

Tyvärr är det ju inte bara diskbråcken som ger mig svår smärta, men de är en stor bov i dramat, utan tvekan. Jag tvingas "helt enkelt" fortsätta stå ut. Vad annars ska jag göra? Det finns inget annat alternativ, tyvärr... 

 

Jag försöker att alltid se det ljus i det mörka, det positiva i det negativa. Den outhärdliga värken/smärtan gör det väldigt, väldigt svårt. Ofta omöjligt.