hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Nödvändig dusch pga tortyr-plågsamma feberfrossan! 😨😰

Kraschen börjar släppa lite, lite och det är skönt. Lymfkörtlarna är inte längre riktigt lika svullna och ömma och halsen är mindre svullen och öm den med. Nu i och med kraschen har min feberfrossa och "ME-feber" varit ÄNNU kraftigare än vanligt och det är riktigt plågsamt. Men det har varit lite lättare igår och i natt och hoppas att det fortsätter så.

Jag har inte fått någon sömn alls i natt, inte så mycket som en minut och det är såklart riktigt jobbigt. Men men, jag är ju väldigt van vid sömnlöshet så det är inget jag hetsar upp mig för.

Trots att jag befinner mig i krasch, och har gjort sedan julaftonens kväll, duschade och tvättade mamma mitt hår i förrgår. Jag hade absolut INGEN ork eller kraft till det överhuvudtaget men det var helt och hållet nödvändigt. Att inte duscha var inte ett alternativ. Det blir så ibland när feberfrossan är så fruktansvärt svår att svetten rinner av mig och hela min säng (lakan, kuddar, värmedyna och täcke, inte bara påslakanet utan också in i själva täcket) är helt dyblöta och jag fryser så mycket att jag ligger och skakar, krampar nästan.

Det är fruktansvärt plågsamt att ha det så, verkligen hemskt och så kan jag bli liggande väldigt många timmar i sträck, tills det att mamma slutar jobbet/tills att hon är ledig att hjälpa mig. Det enda som bryter denna extrema, tortyr feberfrossan är att duscha. Riktigt, riktigt varmt. Då försvinner hinnan av svett och det värsta av frossan släpper långsamt i takt med att det brännande vattnet tinar upp kroppen. Skakningarna, som är så starka att kroppen krampar, avtar och plötsligt går det att andas igen.

Efter dusch måste jag direkt tas från duschpallen till sängen och bäddas ner under flera lager av handdukar, morgonrock och täcke och filt. Snabbt så att inte frossan får grepp om mig igen. Under tiden som jag ligger där helt stilla, förlamad av utmattning och fruktansvärd värk och smärta efter att ha suttit på duschpallen i några minuter, tar mamma hand om mitt hår. Torkar det lite och tar i balsamspray (som jag verkligen rekommenderar om man har tovigt hår, som man får som sängliggande) och borstar sedan igenom håret.

Ofta har mamma förberett så det är levande ljus i sovrummet och helt mörkt för övrigt och om jag orkar ger mamma mig skön ansiktsmassage. Mamma är så otroligt snäll och omtänksam och helt och hållet fantastisk som tar hand om mig såhär. Hon gör inte bara det nödvändiga för att jag ska överleva utan hon gör och ger mig också det där lilla extra. Som att hon tänder ljus för mysig stämning och ger mig skön ansiktsmassage trots att jag aldrig orkar massera henne tillbaka.

Hela min familj är helt underbara och fantastiska som tar hand om mig och ser till att jag inte bara överlever genom att de ger mig mat och vatten utan fr tar verkligen hand om mig på bästa sätt. De lägger ner sin själ och sina hjärtan i att försöka få mitt så kallade liv att bli så okej som det bara är möjligt. Och för det är jag dem evigt tacksamma.

Och för deras skull hoppas, hoppas, hoppas jag verkligen att jag orkar lämna sängen och umgås med dem en stund imorgon kväll. Jag vill såklart vara med och skåla och kramas och pussas med min älskade familj vid midnatt. Och jag vet att de vill ha med mig! Och nu är jag till och med nyduschad och allt! Det händer inte för ofta, om man säger så...!

Det är tur att min lille Trisse inte är frusen och ligger under mitt täcke, för hade han gjort det hade han vart genomblöt han ocksåvar och varannan dag! 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Heléna
skriven :

Det låter verkligen otroligt besvärligt med frossan :( Tur ändå att det hjälper lite med att duscha <3 Jag önskar dig och Herr Trisse en riktigt fin nyårsafton och jag hoppas du får må så bra det bara går så du orkar vara med och fira med dina nära och kära <3 Massor av kramar världens bästa finaste Hanna <333

Svar: Det är verkligen väldigt besvärligt och det är extremt plågsamt, mycket värre än man kanske kan tro! Ja, det är det enda som hjälper lite, att duscha.
Tack så mycket! Det blev en väldigt tuff dag igår och det har varit extra tufft idag också, men jag hoppas att jag snart hämtar mig lite.
Hoppas du fick en jättefin Nyårsafton och en lika fin Nyårsdag! <3
Massor av kramar tillbaka till dig, finaste bästa Helena <333
Hanna Andersson