hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Hur jag står ut med min omänskligt svåra värk/smärta, Del 4! Umgås med familj, vänner, djur och skrivandet!

Precis som att sömn, som jag tog upp och skrev om igår, är otroligt viktigt för att jag ska orka stå ut och orka med och överleva är min familj också helt otroligt viktigt. De inte bara hjälper mig att stå ut, det är för dem jag står ut. Om jag inte hade haft dem vid min sida hade jag avslutat mitt liv för flera år sedan.

Det är för deras skull jag står ut med detta lidande, detta helvete varje dag och natt, år efter år. De vill ha mig kvar och jag har inte hjärta att lämna dem, jag kan bara inte det. Hur övermäktigt och jävligt allt lidande än är.

Att vara med dem jag älskar, få stöttning och närhet och omsorg och kärlek får mig att orka stå ut. Det minskar inte värken/smärtan ett dugg, det tar inte bort eller ens minskar några andra syntom heller, men det hjälper mig att stå ut.

Vad som också hjälper mig att stå ut och känna någon form av mening med vardagen och detta så kallade "liv" jag "lever", snarare överlever, är att skriva inlägg hit till bloggen, drömma om att skriva på mina påbörjade böcker igen samt skriva till mina nära vänner
som jag tyvärr inte orkar träffa längre utan endast har kontakt med via mobilen.

Att skriva göra ingenting positivt för värken alls, tvärtom ger det ännu mer värk i händerna och armarna men det får jag ta för skrivandet handlar om terapi, att få göra det jag måste, vill och älskar även om inte energin finns. Det handlar att få energi och kärlek och hjälp att STÅ UT, precis som att umgås med min älskade familj, hundarna, hästarna (hur sällan det än blir) och mina nära vänner.

Att umgås med min älskade familj och nära vänner, mina älskade djur i form av hundar och hästar som jag älskar så otroligt mycket samt att skriva, med allt vad det innebär, hjälper mig att STÅ UT med allt helvete, värk/smärta och alla andra symtom, en dag till, en natt till och en dag till igen.

Flocken! Mina älskade hjärtan! Vad skulle jag göra utan er?! Ni får mig inte bara att stå ut, ni får mig också att le, skratta, älska, längta, drömma, gråta, minnas och hoppas. Tyra, Tjorven och Trisse. Ni är mitt ALLT. Mina små hjärtan. ❤️🐶❤️🐶❤️🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: