Denna vår och sommar har jag inte varit ute nästan någonting. Väldigt, väldigt lite. Inga promenader, inga stunder på balkongen eller i trädgården. Har jag varit ute och andats frisk luft några minuter har det varit i skuggan och jag har, som alltid, varit så gott som helt och hållet instängd i mitt mörka sovrum. Utan sol och med så lite ljusinsläpp som möjligt.
Jag har aldrig varit ute så lite som jag är ute nu, men med tanke på hur jag mår är det ju inte alls konstigt. Men den totala avsaknaden av solljus har lett till att jag är kritvit i hyn. Jag som brukar bli ganska brun på sommaren. Men inte denna sommar. Jag har inte fått någon färg alls och i kombination med total avsaknad av solljus har jag dessutom lågt Hb, något som gjort mig ännu blekare. Både i hyn och i slemhinnorna (fast det syns ju inte på utsidan, såklart).
Det känns lite deppigt att jag är så kritvit. Inte färgen i sig utan just för att det betyder och vittnar om att jag inte varit ute i solen och friska luften. Lina, som brukar vara flera nyanser blekare än jag, ser väldigt solbrun och fin ut i hyn. Och jag är blek, kritvit. Det är deppigt och sorgligt, alltihop.
Ingen sol för min del...
Förstår att det inte är roligt för dig att du är så blek nu pga du måste va i sängen hela tiden. Men du är fin ändå, blek eller inte!!
Kram!!