Ibland känns det som att jag drabbas av allt. Finns det någon skit som kam flyga på mig och göra min redan outhärdliga vardag ännu lite jävligare så drabbas jag. Jag VET att det inte är så. Men det känns så...
Det hela började för flera veckor sedan med ett nageltrång som inte hanterades som det borde. Det blev en infektion i kanten på stortånageln och trots massa alsolsprit och fotbad med salt (som ska dra fram bakterierna och skiten som orsakar infektionen) hjälper det inte. Min svaga kropp och mitt dåliga immunförsvar har ingen motståndskraft och inte heller någon ork att ta hand om sånt här själv.
Mamma, som ju är sjuksköterska, har försökt behandla detta och få bort infektionen på de vis som går här ute på landet med de medel och metoder vi har tillgängliga. Men det blir bara sämre och sämre. Infektionen blir större, det är riktigt varigt och gör skitont och det är rött och hela tån är kraftigt värmeökad.
Jag har INGEN energi alls att söka hjälp, men nu har vi inget val. Detta kommer inte ordna upp sig av sig själv, vi måste ha hjälp. Troligtvis av antibiotika, en dragen tånagel (det som är kvar av den) och bättre omläggning med riktigt material som vi inte haft att tillgå.
Hoppas, hoppas att min stackars tå kan bli frisk igen så jag slipper ha extra ont och extra besvär av den och så mamma slipper torka bort var och lägga om med alsolsprit hela tiden. Hon har tillräckligt att göra med mig redan som det är, utan en infekterad tå.
Så här såg den ut för någon vecka sedan. Den har inte blivit bättre sedan dess, tvärt om, mycket sämre.
Ser ut som att du har klippt helt fel när man har problem med nageltrång. Man ska inte klippa in så som du har gjort utan ska klippa nageln rakt över från sida till sida. Annars växer nageln fel.
Så jobbigt för dig! Hoppas att det ordnar upp sig snart och att du inte behöver söka hjälp. Kram