Jag saknar verkligen att kunna göra just det, sätta mig i bilen, starta min favoritmusik (Metallica, Iron Maiden, Pantera med fler), köra iväg och bara slappna av. Pysa ut all ångest, låta tankarna flyga utan att försöka stoppa eller kontrollera dem. Bara vara. Ta det lugnt, andas djupt. Göra ingenting, mer än att lyssna på musik, köra bil och slappna av. Det är terapi. Den bästa sorten, tillsammans med hundmys och att vara i stallet och greja och mysa med hästarna.
Nu kan jag varken åka till stallet och mysa med hästarna eller starta musik i bilen och planlöst köra omkring en stund. Det är tur att jag har hundarna, de och skrivandet är det enda jag har kvar. Det som lindrar min ångest, min terapi. Att mysa med Tyra, Tjorven och Trisse, helst alla tre på samma gång. Och att skriva. That's it.
Ja, så är det verkligen och jag saknar det så!