hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Snälla någon, gör så att denna dag blir lite, lite mindre plågsam...

Igår var verkligen ett rent helvete, från morgon till sen kväll, innan jag till slut lyckades somna fram på småtimmarna. Febern och feberfrossan var på max, det innebär väldigt plågsam frossa och mängder med svett. Jag bytte nattlinne och trosor ett flertal gånger. Det känns som att mamma inte gör annat än att tvätta mina sängkläder, nattlinnen och trosor, just på grund av att jag svettas sådana enorma mängder.

Förutom febern och feberfrossan var klådan INTE rolig och värken var verkligen på max, den också. Fy så ont jag haft det senaste dygnet. Den värsta molande värken började släppa lite fram på småtimmarna tack vare maxdos starka smärtstillande men någon lindring av all annan smärta, nervsmärtorna till exempel, fick jag som vanligt inte.

Jag försöker stå ut. Jag försöker att vara på så gott humör jag kan. Jag försöker att inte tappa hoppet helt och hållet och jag försöker se framåt och samtidigt vara här och nu. Men det är inte lätt, något av det. Och det svåraste är att stå ut. Timma efter timma, när varje minut känns som en timma lång och febern, feberfrossan, klådan, värken och smärtan är så svår att jag helst av allt vill skjuta mig själv för att fly undan och få slippa allt lidande.

Mitt hjärta, min älskling, gör så gott han kan för att få mig att kämpa vidare och inte ge upp. Jag vet inte hur många tårar som faller i hans svarta, sträva päls varje dygn, men det är många. Några hinner inte ens landa i hans päls för de slickar han bort på min kind. Mammas älskling. Mammas ALLT. 🐶❤️

Snälla någon, gör så att den här dagen blir lite, lite mindre plågsam. Jag står inte ut annars. Jag orkar inte mer. Det räcker nu. Jag har inga krafter kvar...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Åh, så tufft du haft det. Hoppas, hoppas att din söndag varit lite bättre, önskar verkligen det <3
Många varma kramar fina vän <333

Svar: Verkligen mycket tufft. Tack, denna dag har varit lite bättre, tack och lov. Många varma kramar fina vän <333
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Jag hoppas att den här dagen har varit bättre än gårdagen <3 Måste vara hemskt att må så dåligt :( Tur du har finaste Herr Trisse som finns för dig vännen <3 Många stora kramar världens bästa Hanna <333

Svar: Den vhar varit något bättre, som väl är. Ja, det är väldigt hemskt. :( Ja, det är tur det! <3
Många stora kramar världens bästa Helena <333
Hanna Andersson