Igår var verkligen ett rent helvete, från morgon till sen kväll, innan jag till slut lyckades somna fram på småtimmarna. Febern och feberfrossan var på max, det innebär väldigt plågsam frossa och mängder med svett. Jag bytte nattlinne och trosor ett flertal gånger. Det känns som att mamma inte gör annat än att tvätta mina sängkläder, nattlinnen och trosor, just på grund av att jag svettas sådana enorma mängder.
Förutom febern och feberfrossan var klådan INTE rolig och värken var verkligen på max, den också. Fy så ont jag haft det senaste dygnet. Den värsta molande värken började släppa lite fram på småtimmarna tack vare maxdos starka smärtstillande men någon lindring av all annan smärta, nervsmärtorna till exempel, fick jag som vanligt inte.
Jag försöker stå ut. Jag försöker att vara på så gott humör jag kan. Jag försöker att inte tappa hoppet helt och hållet och jag försöker se framåt och samtidigt vara här och nu. Men det är inte lätt, något av det. Och det svåraste är att stå ut. Timma efter timma, när varje minut känns som en timma lång och febern, feberfrossan, klådan, värken och smärtan är så svår att jag helst av allt vill skjuta mig själv för att fly undan och få slippa allt lidande.
Snälla någon, gör så att den här dagen blir lite, lite mindre plågsam. Jag står inte ut annars. Jag orkar inte mer. Det räcker nu. Jag har inga krafter kvar...
Åh, så tufft du haft det. Hoppas, hoppas att din söndag varit lite bättre, önskar verkligen det <3
Många varma kramar fina vän <333