Ett symtom som verkligen blivit drastiskt mycket sämre och som fortsätter att bli sämre och sämre är febern. Feberfrossan. Svettningarna. Frossan. Feberfrossa är kanske benämningen som beskriver detta plågsamma elände bäst?! Det som är problemet, vad detta symtom innebär, är att jag har feber dygnet runt. Ingen feber som termometern visar, men man kan ha feber ändå (läs på om ME, de som inte håller med). Det känns som att jag har minst 40 graders feber. Jag känner mig blossande het, svetten bara rinner och rinner, från alla håll och kanter. SAMTIDIGT som jag lider av denna svåra, höga feber lider jag precis lika mycket av hemsk frossa. Sån svår frossa att jag fryser så mycket att jag hackar tänder, har gåshud över hela kroppen, är iskall på huden och skakar. Så mycket fryser jag. Samtidigt som jag då har sån här hög feber.
Detta är ett av de mest plågsamma symtom jag har. Jag har alltid haft detta symtom, så länge jag varit sjuk i ME och det är ju i många, många år, men i takt med ständiga försämringar har feberfrossan blivit värre och värre och nu är den värre än någonsin. Det betyder också att den är mer plågsam än någonsin. Det går, som vanligt, såklart inte att föreställa sig detta lidande. Så ni får helt enkelt tro mig när jag säger det. Denna feberfrossa är något av det värsta, mest plågsamma symtom jag måste tackla, tvingas leva med, överleva varje dag.
❤❤❤