Nu är mamma hemma igen och det betyder att alla ljud är på max igen. Tänk att det kan vara sån skillnad på att vara fyra här hemma jämfört med att vara fem. Trisse är den av oss som utan tvekan låter minst. De andra låter lika mycket fast på olika sätt. Olika plågsamma, men lika plågsamma, sätt.
Helgen har gått lika snabbt och långsamt som vanligt. Förutom att mamma inte varit hemma har den sett ut precis som vanligt. Mina dagar är precis de samma. Enda skillnaden för mig på vardagar och helgdagar är att mamma och pappa är hemma dagtid på helgen. Det är allt. Det är lika skönt varje gång det blir måndag igen. Åter till lugnet och tystnaden. Något extremt välbehövligt efter en helg med alla hemma.
Jag älskar min familj överallt annat. Det tror jag inte någon är det minsta tveksam över. Men jösses så mycket de låter. Och jösses så mycket det plågar mig och min överkänsliga hjärna. Jag önskar jag kunde säga att det åtminstone är trevligt med sällskapet jag får på helgerna. Men jag träffar dem ungefär lika lite på helgerna som på vardagskvällarna. Det är så när man spenderar all sin tid instängd i sovrummet för att orken inte räcker till något annat och hjärnan inte tolererar att ha det på något annat vis. Tyvärr. Sorgligt men sant.
Trisse är faktiskt den familjemedlem jag träffar allra mest. Och jag klagar inte det minsta. Bättre sällskap och en närmare vän är svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag på. Så Trisse håller jag hårt i. Vi har varandra. Och vi har det fint tillsammans. 🐶❤️
Jag förstår precis vad du menar ; ) Det är jobbigt med ljud av alla sorter, är ju inget man kan påverka med dessa känsliga hjärnor. Tur att din lille Trisse inte låter så mycket, förstår att du håller hårt i denna fina kompis : )
Många kramar fina vän <333