hannaslillaliv.blogg.se

Något jag skrivit flera gånger nu det senaste och som jag återigen understryker och hoppas att ni som läser verkligen förstår: jag och många med mig, rent av de allra, allra flesta som är sjuka VILL bli friska. Det bara är så. Det finns säkert de som vill vara sjuka, sjukdomsvinst och allt det där. Men det handlar mer om sjukdomar som är lättare, sjukdomar man kan leva ett hyfsat normalt liv med och få lite fördelar av. Alltså få fördelar av att vara sjuk. Som sympatier, uppmärksamhet och att komma undan problem och olika måsten på grund av sjukdomen, alltså att man skyller på sjukdomen  osv.

Sjukdomsvinst, att få sympatier och uppmärksamhet och liknande gäller inte främst sjukdomar som ME som för det första är osynlig och som man oftast inte får sympatier för, just på grund av att den är osynlig och relativt okänd. Och ME kan man i många fall inte leva ett normalt liv med och då är möjligheten till sjukdomsvinst mycket mindre. Visst, de med lätt till medelsvår ME kan många gånger leva ett hyfsat normalt liv med arbete och fritidsaktiviteter osv men så fort ME:n blir svårare försvinner ALLA möjligheter till sjukdomsvinst. Det är ett som är säkert.

Sjukdomsvinst handlar om fördelar med att vara sjuk, att man får ut något BRA, något POSITIVT av att vara sjuk, eller låtsas vara sjuk. Men är sjukdomen svår och plågsam finns inget positivt med det hela, eller i alla fall väldigt få. Är sjukdomen relativt okänd och osynlig får man inga sympatier, om det nu är det man skulle önska. Och skulle man få någon "fördel" av att vara sjuk, som att man får skjutas i bil och slipper cykla (bara ett litet exempel) vägs nackdelarna över ändå. Visst slipper man cykla eller kanske dammsuga om man är sjuk och åh så skönt det är att slippa det! Så eftertraktat det är att ha det så. Men det är ju inte så att man som sjuk enbart missar de tråkiga sakerna som att städa. Man går miste om så väldigt mycket mer om så. Roliga saker. Som man vill göra.

Personer som lever för och är ute efter att få sjukdomsvinsten är ofta mycket beräknande och det är lite det hela sjukdomsvinsten går ut på. Att slippa det tråkiga, nödvändiga, jobbiga och då ha sin sjukdom att skylla på. Men att ta del av allt det roliga och härliga i vardagen.  

Sjukdomsvinst finns, absolut, det är bevisat och konstaterat många gånger. Men så fort sjukdomen man drabbats av är av svårare och allvarligare sort minskas chanserna till sjukdomsvinst ganska mycket. Och skulle man någon enstaka gång få någon liten fördel av att man är sjuk så borde det betraktas som välförtjänt och skönt för den sjuka i fråga och inte som någon vinst. För tro mig, att vara svårt kroniskt sjuk är så långt från någon vinst man kan komma. 

Har du någonsin tittat på en person som sitter i rullstol och tänkt, för ett kort ögonblick, jag vill också sitta i rullstol. Slippa gå och få dörren öppnad för sig och kanske få gå före i kön och bli uppassad? Så har nog många tämkt, ett svagt ögonblick. Men att sitta i rullstol handlar om väldigt mycket mer än någon eventuell fördel (som en öppnad dörr eller att få gå före i en kö- hur ofta det nu händer? Typ aldrig!).

Att sitta i rullstol gör man ju av en anledning (i alla fall de allra flesta av oss) och även om det kanske skulle vara skönt att göra det i fem minuter, vila benen lite, så blir det snabbt tråkigt. Och de som sitter i rullstol har mindre självständighet och mindre frihet, i olika utsträckning, än de som kan gå. Skulle nu en som sitter i rullstol få gå före i kö, so be it! Låt denne göra det då utan missunnsamhet. För som sagt, man sitter där av en anledning och inte för att det är roligt eller för att personen i fråga är lat... Och de som fejkar att de är sjuka och behöver sitta i rullstol är försvinnande få, det är jag helt säker på. Det måste vara så, något annat vore helgalet! För så roligt är det inte att sitta i rullstol och så mycket sjukdomsvinst kan man omöjligtvis få ut av det... Men vad vet jag, det finns så mycket skumt folk...!