hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Saknaden av farmor och farfar är stor ❤️

Igår skulle min farfar fyllt 83 år. Hans födelsedag var 3 september och pappas är den 13 september, lätt att minnas. Farfar dog 2008 och farmor dog 2011, men man kan säga att vi förlorade henne i samband med att farfar dog eftersom att hon var så dement de sista åren. Hon dog av Alzheimer, en sjukdom hon drogs med i ganska många år, fler än vi förstod, och till slut förlorade hon kampen.

Jag saknar farmor och farfar varje dag. De var en stor del av mitt och Linas liv och vi spenderade mycket tid tillsammans med dem. Jag saknar dem allra mest när vi är här ute i sommarstugan. Det var de som byggde stugan och sommarstugan och havet var väldigt starkt förknippat med farmor och farfar. De var med och bidrog till sommaridyllen för mig och Lina, varje sommar av vår uppväxt.

Jag önskar att de hade kunnat levt längre, farfar var bara 74 år när han dog, det är alldeles för ungt att dö då. Men har man rökt hela sitt liv så blir livet förkortat, tyvärr. Jag hade velat lära känna farmor och farfar som vuxen, lärt känna dem som människor, tagit reda på vilka de var förutom farmor och farfar. Men det fick jag aldrig chansen att göra. Farmor och farfar finns i mina tankar varje dag och det är en speciell känsla att bo här i deras stuga, i DERAS lilla hus. Ta efter och ta ta del av deras sommarparadis utan dem. Men på ett sätt finns de ändå kvar. De finns med oss i våra tankar, i våra hjärtan och i våra minnen. Och så kommer det förbli.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Heléna
skriven :

Så fint skrivet! Ja de finns ju med dig så länge du lever inom dig <3 Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Tack så mycket, Helena <3 Så är det! <3 Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson