hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Förvirring, extra krasch och en verklig mardröm...

Det var konstigt att vakna upp här hemma i huset tidigare imorse. I flera månader, sen innan midsommar, har jag vaknat upp varje morgon (och väldigt många gånger på natten, om jag ens har somnat) på landet. I sommarstugan, eller uppe i friggeboden de allra flesta morgnar. Jag kände mig ganska förvirrad direkt när jag vaknade, visste inte riktigt vart jag var, men sen kopplade hjärnan och då gick det upp ett ljus (som min mormor brukar säga). Vi flyttade ju hem igår!

Att vi gjorde just det, flyttade hem, känns verkligen i kroppen och hjärnan. Halsen och lymfkörtlarna är väldigt svullna, huvudet är extra grötigt och bihålorna känns täta. Värken är inte att leka med (har inte någon smärtlindrande effekt kvar nu längre eftersom plåstren är på nedtrappning och i låg dos) och jag vill helst gå och gräva ner mig. Fy för att vakna upp till detta "liv" varje morgon. Fy för att vakna upp med denna kropp och hjärna varje morgon. Det känns som en mardröm jag vill vakna ur. Men det kan jag inte. För mardrömmen är ingen dröm utan min verklighet. Så sorgligt och så sant...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: