hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Födelsedagsmiddag som jag tänker vara med på!

Idag är Lina ledig och vi har Tyra och Tjorven hos oss. Det är ju onsdag! Och inte vilken onsdag som helst, utan idag är det den 13:de september och som ni kunde läsa imorse är det min älskade pappas födelsedag. I eftermiddag/kväll när mamma och födelsedagsbarnet slutat jobbet ska vi äta middag tillsammans. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag kan vara med. En stund i alla fall. Jag har ingen aning om hur det ska gå till. Att sitta upp, äta- tugga och svälja, och att dessutom bli utsatt för en massa hemska ljud min hjärna inte tål (bestick mot tallriken, glas som slår ner i bordet, middagskonversation osv) är ingenting jag klarar av längre. Därför äter jag allt som oftast ensam i sängen.

Men idag är det faktiskt pappas födelsedag och jag vill verkligen vara med. En stund bara. Trots extra krasch och ingen smärtlindring alls och världens feberfrossa (och mycket, mycket mer) måste jag stå ut och klara av att sitta med vid bordet och äta tillsammans med min familj. Jag vet att pappa vill att jag är med och jag vill själv verkligen vara med. Därför tänker jag tvinga mig själv att delta. Så återstår det att se hur många minuter jag kan tvinga och pressa kroppen och hjärnan innan de klappar ihop och jag måste återgå till horisontellt läge i mitt mörker. En stund hoppas jag. Det måste jag klara av. Jag bara måste. Det är ju trots allt min älskade pappas födelsedag och jag vet hur mycket han saknar mig vid alla andra middagar när jag inte är med. Idag ska han få slippa den saknaden.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: