hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Vilken pärs...

Det går inte kanon direkt. Den senaste tiden har jag mått sämre än någonsin. Värken, utmattningen, illamåendet, yrseln. Magen, hjärntröttheten, hjärnans överkänslighet. Febern, frossan, feberfrossan, influensakänslan. Sömnlösheten. De neurologiska symtomen. ALLT. Verkligen allt. Allt är sämre än någonsin.

Igår fick jag i mig en och en halv äggsmörgås med te till kvällsmat. Ansträngningen av att sitta upp och äta, sällskapa och prata med mamma i kombination med den fruktansvärt svåra värken jag måste stå ut med blev för mycket. Illamåendet trappades upp och en våldsam yrsel flög på mig. Jag försökte ligga blick stilla, blunda, andas och vila bort det. Men det gick inte. Hela världens snurrade och jag kunde inte fästa blicken för jag var så yr och fullkomligt utmattad.

Mamma fick hålla i mig och leda mig till toan. Någon tandborstning var det inte tal om. Jag stupade i säng, så yr att jag knappt visste vart jag var. Sen när mamma precis puttat igen dörren efter sig började jag spy. Kvällsmaten kom upp. Massa slem kom upp och fastade i svalget och gjorde att jag fick svårt att andas. Svårare än vanligt alltså. Jag spydde bara fyra gånger, så det var inte mycket. Men det är inte roligt ändå.

Mamma tömde spannen, gav mig papper och vatten och när det värsta illamåendet var över la jag mig ner och försökte sova. Och, hör och häpna, jag somnade faktiskt! Jag har sovit nästan sju timmar i natt. Det blev ingen djup sömn, utan mer en orolig, konstig sömn kantad av så mycket yrsel att jag vart nära att ramla ur sängen och inte vetat vart jag befunnit mig. Men ändå. Jag fick några timmars sömn!

Trisse fick sova hos Lina i natt. Jag kunde inte ha honom hos mig och riskera att kräkas på honom och jag var så yr att jag inte visste vart jag hade mig själv. Än mindre skulle jag ha koll på lille herr Trisse. Det var alltså både bäst och säkrast att inte ha Trisse i min säng i natt. Men visst saknade jag honom! 

Idag är mamma ledig. Jag hoppas för alla iblandades skull att jag kan vila lugnt idag, utan kräkningar och extrem yrsel. Att mamma kan göra något trevligt för sig själv istället för att enbart ta hand om mig. Jag har varit vaken några timmar nu så det är hög tid att ta mina morgonmediciner och försöka få lite mat i magen. Förhoppningsvis får jag behålla maten och kanske får jag lite smärtlindring av mina starka tabletter. Det är bara att hoppas på en så hanterbar dag som möjligt. Trots att det råkar vara Fredagen den 13:de just idag...!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 me alltidvila
skriven :

Hoppas du får behålla maten idag. Många kramar <333

Svar: Tack, det hoppas jag med! <3 Många kramar <333
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Fy sjutton vilket mående : ( Önskar så mycket att du får må lite bättre denna dag och kväll. Och att du också ska kunna ha din vän Trisse hos dig igen : ) Många varma kramar fina vän <333

Svar: Fy sjutton :( Tack, jag har klarat mig utan kräkningar hittills idag. Hoppas det fortsätter. Mår däremot lika pyton som vanligt gällande allt annat. Men det är såklart skönt att slippa spy!
Många kramar finaste Katarina <333
Hanna Andersson