hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Två meningar som fastnat i mitt huvud. MENING 2!

Här kommer den andra meningen av två som betyder mycket för mig. För att läsa den första, se inlägget som jag publicerade imorse.
 
Den andra meningen som fastnat och sitter kvar på näthinnan är något min älskade pappa sa till mig för några veckor sedan. Det var i samband med att jag var ledsen, hade en jobbig kväll och han kom in till mig och la sig i min säng och myste, som han brukar. Så började vi prata och då sa han detta:
- Jag tycker du tar dig igenom detta (min situation, alla smärtor mm jag lever med varje dag) på ett beundransvärt sätt. Du är så stark. Och du är så positiv. Trots allt helvete du har. Trots allt du tvingas utstå håller du skenet uppe och är glad och positiv. Det är inte många som hade klarat. Det är starkt av dig.
 
Det var så otroligt fint att höra min pappa säga detta. Att bli medveten om att han ser och märker att jag gör mitt yttersta för att faktiskt vara på bra humör och vara glad och positiv. För det är inte bara något som sker, något som händer. Vilket humör man är på, vad man utstrålar till sina medmänniskor och hur man är runt dem är något vi väljer och bestämmer över själva. Och jag jobbar hårt på att vara just glad och positiv TROTS allt helevete, all omänsklig smärta och allt annat jag tvingas stå ut med. Därför blev jag väldigt glad och rörd när pappa sa detta till mig. Det betyder mycket.
 
Det han sa är på många sätt starkare än det min läkare sa eftersom att min pappa betyder väldigt mycket mer för mig än min läkare gör (såklart).  Det pappa sa till mig var väldigt fint, att han uppmärksammade mig på något han tänker på och tycker jag gör bra känns bra. Självklart fastnade denna mening hos mig! Min pappa är en mycket bra och fin människa och en ännu bättre och finare pappa. Detta är ännu ett bevis och en bekräftelse på det. Han är den bästa jag vet. Älskade Pappi! 
 
❤️❤️❤️❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Blev väldigt berörd av ditt tidigare inlägg och din läkares ord. Förstår att det är många tankar som rör sig i huvudet efter det läk.besöket. Din pappas ord var också väldigt berörande och framför allt fina och kärleksfulla <3 Du har en otroligt fin familj och jag förstår att du också blivit en sådan fin person med fantastiska föräldrar och syster. Du är otrolig med att bemöta oss som kommenterar din blogg och det värmer så mycket i mitt hjärta med dina fina ord. (Blir däremot ofta lite orolig för att du tar ut dig med att skriva "svar" till oss alla och det är ingen, törs jag lova som skulle kräva el förvänta sig det när du har dina sämsta dagar, viktigast är att du är rädd om dig). Många varma kramar fina vän <333

Svar: Det förstår jag att du blev. Det var och är fortfarande många tankar och mycket oro kring det min läkare sa. Ja, jag har en otroligt fin familj! Den saken är klar. Jag är så tacksam att de bryr sig så mycket om mig och att de tar så väl hand om mig. De gör allt för mig. Utan dem hade jag inte överlevt.
Det känns viktigt för mig att svara på allas kommentarer. Förutom de otrevliga som jag inte heller publicerar. Jag vill verkligen bemöta de fina kommentarer jag får, framförallt kommentarer som dina som verkligen berör och som betyder så mycket! <3 Visst tar det väldigt mycket energi att svara på kommentarer och att skriva inläggen tar ännu mer energi. Ibland tänker jag att jag nog måste sluta blogga. Men jag vill inte det. Skrivandet är en av de få saker jag har kvar. Jag vill inte tvingas ge upp det med. Men visst tar det hemskt mycket energi.
Jag försöker vara rädd om mig men jag vill som sagt svara på allas kommentarer. Det känns så viktigt för mig. Tänk att så många bryr sig om just mig och väljer att läsa just min blogg! Det känns otroligt och jag är så tacksam för alla läsare jag har! <3
Många varma kramar fina vän och tack för ännu en betydelsefull och fin kommentar som värmer mitt hjärta <333
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Så himla gulligt sagt av din pappa! <3 Kramis

Svar: Ja, det var det verkligen! <3 Kram
Hanna Andersson