hannaslillaliv.blogg.se

I torsdags var jag lite för aktiv. Jag satt upp lite för länge och blev tvungen att gå fram och tillbaka till toaletten några gånger på kort tid. Det tog knäcken på mig. Min energi tog totalt slut på en gång och sedan var det till att tvinga mig göra resten. Kroppen skakade, den var full av mjölksyra och det fanns ingen kraft överhuvudtaget kvar. Men vad ska man göra när magen är kaos och toaletten ligger tre meter från sängen och det är nödvändigt med sängläge mellan varven?!

Att jag gjorde slut på mig så fullständigt ledde till att jag blev extra kraschad kommande dagar. PEM. Ansträngningsutlöst försämring. Ökade symtom. Ökad värk, ökad utmattning och trötthet. Ökad yrsel, illamående och huvudvärk. Extra ont i halsen och extra svullna lymfkörtlar och extra tungt med andningen och extra svårt att svälja.

PEM är aldrig roligt. Och det slår aldrig fel. Tar man som ME-sjuk ut sig för mycket får man ökade symtom till följd av en "krasch". PEM står för Post Exertional Malaise. Och betyder just detta, ansträngningsutlöst försämring. De ökade symtomen börjar lugna sig lite för mig nu. I alla fall den väldigt svullna hälsan och de extra svullna lymfkörtlarna. Men värken, utmattningen och allt det andra är det som det är med. Hemskt. Vidrigt. Plågsamt.