hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Lars Ulrich i mitt huvud!

Ja, det är precis så det känns för jämnan, tyvärr. Som att självaste Lars Ulrich, trummis i ett av mina favoritband Metallica, sitter i mitt huvud och spelar trummor för fullt. Aj, så ont det gör. Huvudvärken är ständig men pendlar ändå i svårighetsgrad ganska mycket under dygnet. Den går från att vara helt okej i bakgrunden till att vara så svår att jag inte kan titta (synen funkar inte alls och varje litet ljusintryck gör huvudvärken ännu värre) och bara måste ligga och blunda och påminna mig själv att inte sluta andas. Så ont gör det.

När huvudvärken är som kraftigast kan jag varken tänka, lyssna på någon/något eller ens röra mig. Jag blir som paralyserad. Men sen lättar huvudvärken som väl är igen. För att sedan komma tillbaka lika starkt. Det som leder till den värsta typen av huvudvärk är för lite sömn, sömnbrist (som jag dessvärre lider av alldeles för ofta) samt för mycket intryck. Ljud och ljus framförallt men också rörelser och dofter.

Även om jag älskar Metallica och tycker Lars är en grymt duktig trummis skulle jag föredra att inte ha honom trummandes i mitt huvud dag och natt. Det är inte förvånande att det är just Lars, den lille dansken, som invaderat mitt huvud och ger mig denna svåra huvudvärk. Nicko från Maiden skulle aldrig göra det. Han är alldeles för snäll och helt underbar. Synd att Lars inte är riktigt lika vänlig. Verkligen synd!

Här är han, den lille dansken! 

Och här är världens finaste Nicko McBrain! Snälla byt plats med Lars, Nicko. Jag vet att du skulle plåga min hjärna väldigt mycket mindre! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: