hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Har inte varit utanför hemmet på drygt två veckor!

Det måste vara svårt för någon som är ute i friska luften varje dag att förstå hur det är att inte vara det. Att inte ha någon som helst möjlighet att ta sig utanför hemmets fyra väggar, trots tillgång till både hjälp i form av en anhörig och rullstol. Jag har inte varit utanför dörren på två och en halv vecka och senast jag var ute var det endast några få minuter. Eller sekunder, mellan ytterdörr och bil. Det är allt. Jag är inte ute någonting på någon altan, inget i trädgården, jag går inte de få meterna till brevlådan. Ingenting. Totalt instängd. Som ett djur i en bur.

Nu för tiden tar jag mig inte längre utanför dörren för att det är härligt med frisk luft och skönt att vara ute (vilket det är, i allra högsta grad) utan för att jag måste. Till och från vårdbesök. När jag inte har något annat alternativ. Att ta mig ut gör mig sämre då det tar så mycket energi och är en sån enorm påfrestning. Inte trodde jag för x antal år sedan att något så enkelt och självklart som att gå ut i friska luften, komma utanför hemmets fyra väggar skulle vara både något väldigt sällsynt, mycket svårt och en orsak till försämring. Men. Tiderna förändras. Tyvärr. 

Jag saknar lyxen att andas in frisk luft. Höra fåglarna kvittra i ett träd bredvid. Känna vinden i håret och mot huden. Se blommorna växa och sträcka sig mot solen. Jag saknar att vara ute i världen. Som alltid saknar jag att leva. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

❤❤❤

Svar: ❤️❤️❤️
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Usch vad jobbigt att du inte kommer ut och många kramisar från mig! <3

Svar: Det är det verkligen. Jag lever ett väldigt begränsat och isolerat liv, sorgligt nog. :( Många kramar <3
Hanna Andersson