Jag spydde ingenting pÄ hela gÄrdagen trots starkt illamÄende. DÀremot Àr magen fortsatt kraschad. Det Àr sÄ med min tarmsjukdom. Den gÄr i skov och försÀmringarna brukar följa med den övriga kroppens mÄende. Ingenting fungerar nu, allt Àr extra dÄligt och dÄ vÀgrar magen fungera. För att göra allt Ànnu lite vÀrre...
Jag fick i mig en hel del dryck igĂ„r framĂ„t kvĂ€llen som vĂ€l var. Och i natt fick jag nĂ„gra timmars sömn. Mycket skönt och vĂ€lbehövligt. Jag kan dock inte pĂ„stĂ„ att jag kĂ€nner mig sĂ€rskilt mycket starkare. Eller pyttelite mindre supersvag. Men jag hoppas att jag kĂ€nner mig en liten aning mindre döende lĂ€ngre fram idag. Det Ă€r visserligen svĂ„rt med tanke pĂ„ hur jag mĂ„r rent allmĂ€nt. Men just för att mitt allmĂ€ntillstĂ„nd och "vanliga" mĂ„ende Ă€r sĂ„ dĂ„ligt blir jag Ă€nnu sĂ€mre vid krĂ€kningar och magskov. Det finns liksom inga krafter att ta av. Ingen energi pĂ„ lager. Jag gĂ„r redan pĂ„ sparlĂ„ga och kĂ€mpar hĂ„rt för att orka andas, stĂ„ ut med vĂ€rken, feberfrossan och allt annat och bara existera. Ăverleva detta helvete.
Jag förstÄr att det blir extra jobbigt för dig nÀr du redan Àr sÄ svag. Kram