hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och Àr 22 Är gammal. Mitt liv Àr inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla Àr svÄra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fÄtt efter mÄnga Ärs sökande efter orsak för min kropps dÄliga mÄende. Jag har ocksÄ segmentall rörelsesmÀrta i ryggen, sju diskbrÄck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det Àr med andra ord ingen dans pÄ rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har sÄ mycket positivt och sÄ mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och tvÄ bonushundar, familj och vÀnner betyder allt för mig. Detta Àr lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Inga krafter att ta av. Ingen energi pĂ„ lager... đŸ€•

Pappa Äkte ut till landet, till vÄr sommarstuga, igÄr eftermiddag. Planen var att mamma skulle följa med honom och greja hela helgen men dÄ jag varit extra dÄlig de senaste dagarna ville mamma inte lÀmna mig. Min Àlskade sjuksköterska till mor ville ha mig under uppsikt. SÄ Àven i natt. Jag har sovit inne hos henne i mammas och pappas sÀng just för att mamma lÀttare skulle kunna hÄlla koll pÄ mig. Det var sÄ trÄkigt att mamma inte kom ivÀg till landet. Jag vet att hon ville det men som vanligt Àndras planerna snabbt. Alltid pÄ grund av mig. Eller hur jag mÄr, rÀttare sagt.

Jag spydde ingenting pÄ hela gÄrdagen trots starkt illamÄende. DÀremot Àr magen fortsatt kraschad. Det Àr sÄ med min tarmsjukdom. Den gÄr i skov och försÀmringarna brukar följa med den övriga kroppens mÄende. Ingenting fungerar nu, allt Àr extra dÄligt och dÄ vÀgrar magen fungera. För att göra allt Ànnu lite vÀrre...

Jag fick i mig en hel del dryck igĂ„r framĂ„t kvĂ€llen som vĂ€l var. Och i natt fick jag nĂ„gra timmars sömn. Mycket skönt och vĂ€lbehövligt. Jag kan dock inte pĂ„stĂ„ att jag kĂ€nner mig sĂ€rskilt mycket starkare. Eller pyttelite mindre supersvag. Men jag hoppas att jag kĂ€nner mig en liten aning mindre döende lĂ€ngre fram idag. Det Ă€r visserligen svĂ„rt med tanke pĂ„ hur jag mĂ„r rent allmĂ€nt. Men just för att mitt allmĂ€ntillstĂ„nd och "vanliga" mĂ„ende Ă€r sĂ„ dĂ„ligt blir jag Ă€nnu sĂ€mre vid krĂ€kningar och magskov. Det finns liksom inga krafter att ta av. Ingen energi pĂ„ lager. Jag gĂ„r redan pĂ„ sparlĂ„ga och kĂ€mpar hĂ„rt för att orka andas, stĂ„ ut med vĂ€rken, feberfrossan och allt annat och bara existera. Överleva detta helvete.

Namn:
Kom ihÄg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Jag förstÄr att det blir extra jobbigt för dig nÀr du redan Àr sÄ svag. Kram

Svar: SÄ Àr det verkligen! :( Kram
Hanna Andersson

2 me alltidvila
skriven :

TÀnker pÄ dig Hanna... Tur att din mamma Àr sjuksköterska i alla fall. Inte för att det hjÀlper men massa massa styrkekramar fina kÀmpe <333

Svar: Jag tÀnker pÄ dig med, S och Àr ledsen att jag inte orkar lÀsa din blogg just nu :( Det Àr vÀldigt skönt att hon Àr det! <3 En mycket duktig sÄdan ocksÄ!
Massa kramar till dig, fina vÀn och MEdkÀmpe <333
Hanna Andersson