Imorse när Lina och Trisse var ute och gick morgonpromenaden började Trisse plötsligt halta på tillbakavägen. Lina tog upp Trisse till mig som låg och vilade i sängen och bad mig gå igenom hans framtassar och ben i jakt på något som kunde förklara hältan. Det högra benet och tassen var precis som de skulle och han visade inget tecken på smärta eller obehag. Vänster ben mådde också bra men när jag kom ner till vänster tass drog Trisse bort sitt ben. Då förstod jag att det var där problemet satt. Jag tog hans ben igen och kände på tassen.
I pälsen på undersidan tassen, över en av trampdynorna, satt ett skal/hatten på ett ekollon. Den satt precis över trampdynan och hade klistrat fast sig lite. Den var inte svår att få bort och när den var bortplockad kunde han gå ordentligt igen. Vilken tur att det inte var något värre!
Trisse inspekterade den där dumma grejen som gjorde ont i tassen. Han nosade lite på den, smakade och spottade ut den. Sen la han sig ner och somnade på mina fötter.
Det är jag som är "medicinsk ansvarig" för Trisse och Tyra och Tjorven när de är hos oss. Det är jag som får utreda hältor, plocka bort pinnbitar som fastnat i tandköttet, fästingar och annat. Der är också jag som klipper Trisses klor och som ger honom medicin de få gånger han veckor det. Det är inte alltid så trevligt, att plocka bort fästingar är inte så kul till exempel, men det ingår i hundägarskapet och i rollen som matte/mamma. Och jag gör det så gärna. Hundarna är mitt allt, mina älsklingar och små hjärtan. Det finns ingenting jag inte skulle göra för dem. Jag älskar dem så mycket.
Just nu ligger vi fyra, jag och hundarna, och myser och vilar i sängen. De har nyss varit ute på en längre promenad med Lina och då är det mys och vila som gäller några timmar innan det är dags att komma ut på äventyr igen.
Vad skönt att det inte var något värre. Kram