hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Misslyckat födelsedagsfika men förhoppningar om kvällen!

Det blev inte en bra dag överhuvudtaget, åtminstone inte hittills, men jag hoppas att kvällen blir bättre! Vi var överdrivet optimistiska och tänkte att jag kunde följa med och ta en fika utanför huset, som på ett café. Men det gick inte alls, och sanningen är att vi nog redan visste att jag inte klarar av sånt längre. Men det är så svårt att inse och acceptera att jag faktiskt är alldeles för sjuk för att sitta i en lokal bland andra människor, men ljud, ljus och rörelser och dricka en kopp te och äta en citronskones. Först själva utmaningen att komma i "riktiga" kläder samt ytterkläder, sedan en liten bilfärd, redan där var jag totalt slut. Men jag kämpade på och försökte hålla fasaden uppe. Väl placerad i stolen med en mugg te och lite fika framför mig tog krafterna helt slut. Jag kunde inte längre låtsas att mådde okej. Det gick inte.
 
Svetten rann, det började tjuta i mina öron, jag höll på att svimma och illamåendet tilltog. Mamma hjälpte mig bort till en fåtölj som stod avsides, där det var tyst och dessutom mörkt. Hon gick tillbaka och fortsatte fika. Där satt jag i fåtöljen och mådde så dåligt som jag tror är möjligt. Jag var nära att svimma hela tiden, så jag fick sitta med huvudet mellan knäna. Sen började jag spy. Som väl var hade mamma gett mig en bajspåse (tur vi är hundägare) och efter det blev jag bara ännu svagare. Pappa hämtade en av bilarna, vi tog på för att jag skulle kunna åka hem tidigare, och vi åkte hem.
 
Jag har legat kraschad och förlamad i sängen sedan dess. Extremt ledsen och frustrerad över hur fikabesöket slutade. Att jag inte ens kan sitta upp och fika en liten, liten stund är bara för sorgligt. Jag önskade så att det skulle gå idag. Bara idag då vi firar min och Linas födelsedag i förskott. Men det gick inte. Som vanligt sviker min kropp och min hjärna mig. Jag vet ju egentligen att jag inte klarar sånt här längre. Jag vet ju egentligen att jag är för sjuk för att fixa sånt. Jag vet. Men det är väldigt svårt att inse och acceptera det. Det är alltid svårt att ta in hur sjuk jag är och hur lite jag verkligen klarar av. Men det var extra svårt idag.
 
Nu blir det lite mat om ett tag, hoppas jag kan få i mig det utan att spy, samt lite presentöppning som vi inte hunnit med än. Det hela gick ju inte riktigt som planerat... Jag återkommer imorgon med bilder och info om kvällen och avslöjar vad både Lina och jag fick i för tidig födelsedagspresent! 
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Åh vad ledsen jag blir av att läsa hur det slutade. Har du bra dagar då en fika skulle fungera för en kort stund (förutsatt att det är lugnt och så), eller hur fungerar det för dig? ME har ju ändå bättre och sämre dagar, även om vissa tyvärr inte har särskilt bra "bra" dagar.

Hoppas kvällen blir bättre, grattis till er båda i förskott!

Svar: Det var verkligen inte roligt. Både jag och hela familjen var väldigt ledsna att det slutade så när jag för en gångs skull tagit mig utanför hemmet. Men det var ett tydligt bevis på varför jag så sällan är ute bland folk- jag klarar helt enkelt inte det. Nej, jag kan aldrig vara ute på det viset. Hjärnan tål bara inte så mycket intryck och kroppen fixar inte att sitta upp/vara upprätt på det viset. Det går inte. Så jag förstår faktiskt inte varför vi trodde att det skulle fungera idag. Vi ville väl för mycket, antar jag!
Bättre och sämre dagar för mig är skillnaden på om jag kan ta mig till toan från sängen själv eller om jag måste ha någon som håller i mig. Om jag orkar sitta upp en liten stund och prata eller om jag inte fixar det. Om jag orkar få i mig lite mat, eller inte osv.
Jag är så svårt sjuk i ME att jag inte har direkt några "bättre" dagar.

Tack, det blev ett helt okej avslut på kvällen. Skriver om det imorgon och visar bilder på de fina presenter vi fick! :)
Tack så mycket!
Hanna Andersson

2 lars
skriven :

Beklagar att fikat bland andra människor inte funkade, Ja det måste vara svårt för dig, Dina föräldrar finns för dig, du har säkert nån eller några kompisar du kan prata med? syrran givetvis, Iallafall. Kungälv är så grymt vackert tycker jag, vid Nordre Älv och Göta älv. För många år sedan var jag och festade på Fars Hatt. Min fd arbetskompis när jag arbetade på Tjörn var från Kungälv. Ha en god kväll med presenter och så

Svar: Tack! Ja, det är väldigt svårt. Att vara såhär väldigt känslig mot ljud, ljus och rörelser är väldigt tufft, det gör att man blir så isolerad. Ja, jag har mina fina föräldrar och min tvillingsyster som är min bästa vän. Sedan har jag några nära vänner som jag kan prata med och som försöker så gott de kan att förstå min situation. Jag har också fått några få vänner, som blivit riktigt nära vänner, som är sjuka, genom olika ME-forum bl a på Facebook. Det är så viktigt att ha nära vänner man kan prata med och förlita sig på.

Ja, Kungälv är väldigt vackert! Jag har alltid varit väldigt glad att jag bor just här. Nära till Göteborg, men ändå en relativt liten och lugn stad med mycket historia, vacker natur och kusten bredvid.
Jag har bott i Kungälv i hela mitt liv- snart 23 år- men jag har faktiskt aldrig varit på Fars Hatt. Är inte det otroligt?! Får se till att ta mig dit någon gång! ;)
Tack så mycket! God natt :)
Hanna Andersson

3 Anita
skriven :

Trist... :( Hoppas du får en bättre kväll!

Svar: Mycket trist :( Tack, det fick jag!
Hanna Andersson

4 Nilla
skriven :

Så ledsamt att du skulle bli så dålig av en liten födelsedagsfika. Det är inte rättvist. Kram

Svar: Väldigt ledsamt. Det är så jäkla orättvist allting. :( Kram
Hanna Andersson