Det blev inte en bra dag överhuvudtaget, åtminstone inte hittills, men jag hoppas att kvällen blir bättre! Vi var överdrivet optimistiska och tänkte att jag kunde följa med och ta en fika utanför huset, som på ett café. Men det gick inte alls, och sanningen är att vi nog redan visste att jag inte klarar av sånt längre. Men det är så svårt att inse och acceptera att jag faktiskt är alldeles för sjuk för att sitta i en lokal bland andra människor, men ljud, ljus och rörelser och dricka en kopp te och äta en citronskones. Först själva utmaningen att komma i "riktiga" kläder samt ytterkläder, sedan en liten bilfärd, redan där var jag totalt slut. Men jag kämpade på och försökte hålla fasaden uppe. Väl placerad i stolen med en mugg te och lite fika framför mig tog krafterna helt slut. Jag kunde inte längre låtsas att mådde okej. Det gick inte.
Svetten rann, det började tjuta i mina öron, jag höll på att svimma och illamåendet tilltog. Mamma hjälpte mig bort till en fåtölj som stod avsides, där det var tyst och dessutom mörkt. Hon gick tillbaka och fortsatte fika. Där satt jag i fåtöljen och mådde så dåligt som jag tror är möjligt. Jag var nära att svimma hela tiden, så jag fick sitta med huvudet mellan knäna. Sen började jag spy. Som väl var hade mamma gett mig en bajspåse (tur vi är hundägare) och efter det blev jag bara ännu svagare. Pappa hämtade en av bilarna, vi tog på för att jag skulle kunna åka hem tidigare, och vi åkte hem.
Jag har legat kraschad och förlamad i sängen sedan dess. Extremt ledsen och frustrerad över hur fikabesöket slutade. Att jag inte ens kan sitta upp och fika en liten, liten stund är bara för sorgligt. Jag önskade så att det skulle gå idag. Bara idag då vi firar min och Linas födelsedag i förskott. Men det gick inte. Som vanligt sviker min kropp och min hjärna mig. Jag vet ju egentligen att jag inte klarar sånt här längre. Jag vet ju egentligen att jag är för sjuk för att fixa sånt. Jag vet. Men det är väldigt svårt att inse och acceptera det. Det är alltid svårt att ta in hur sjuk jag är och hur lite jag verkligen klarar av. Men det var extra svårt idag.
Nu blir det lite mat om ett tag, hoppas jag kan få i mig det utan att spy, samt lite presentöppning som vi inte hunnit med än. Det hela gick ju inte riktigt som planerat... Jag återkommer imorgon med bilder och info om kvällen och avslöjar vad både Lina och jag fick i för tidig födelsedagspresent!
Åh vad ledsen jag blir av att läsa hur det slutade. Har du bra dagar då en fika skulle fungera för en kort stund (förutsatt att det är lugnt och så), eller hur fungerar det för dig? ME har ju ändå bättre och sämre dagar, även om vissa tyvärr inte har särskilt bra "bra" dagar.
Hoppas kvällen blir bättre, grattis till er båda i förskott!