I förmiddags var mamma och jag på Vårdcentralen och träffade min läkare. Jag önskar att det gick att ta alla läkarbesök på telefon, det vore väldigt mycket enklare, men det går inte. Så det var bara att åka iväg idag igen. Bara proceduren att ta på kläder, ytterkläder och skor är helt och hållet utmttande, extremt ansträngande. Det i sig får svetten att rinna, ögonen att tåras av smärta, ögonen flimra och synfältet bli prickigt som när man är på väg att svimma. Den lilla biten, ta på sig kläder, är lika jobbig som det skulle vara att utföra tre träningspass för en vanlig frisk person, på raken! Det i sig får mig att krascha extra av all ansträning. Sedan slår den råa kylan emot mig och varenda liten led i hela min kropp, inklusive ryggraden, hugger som hundratals knivar i hela min kropp. Det gör ONT. Vansinnigt ont.
Väl på vårdcentralen rullade vi in på min läkares rum och läkarbesöket varade i ungefär en timma. Det är mycket att gå igenom, väldigt många punkter som ska kryssas av från listan. Väldigt mycket svårt att prata om och att beslut kring, dividera fram och tillbaka om och fundera vilka lösningar som finns och hur vi ska göra för att jag ska överleva- bokstavligen- och hur vi ska göra för att jag ska klara vardagen och få en så dräglig tillvaro som möjligt. Mediciner är en del vi alltid måste gå igenom. Utredningar och konsultationer från andra läkare är också en ständig diskussion. Det är verkligen mycket att prata om. Men tyvärr som alltid, så många frågor. Så få svar. Så många problem och så få lösningar.
Nu är jag fullkomligt och totalt kraschad, riktigt, riktigt dålig. Två läkarbesök på en och samma vecka är alldeles på tok för mycket för mig att klara av. Men vad ska man göra när man blivit kallad till ett läkarbesök man väntat månader (år i många fall) på att bli kallad till. Då kan man inte avboka. Det är inte ett alternativ. Jag är bara glad att jag har många färre läkarbesök (och övriga vårdbesök) nu för tiden jämfört med tidigare. Men. Det är väl å andra sidan därför, eller åtminstone en bidragande orsak, till varför jag är så hemskt dålig nu. Jag har överansträngt mig i så många år, gått på läkarbesök efter läkarbesök, alla nödvändiga sådana, för att försöka hitta en lösning. En lösning på ett problem som senare visade sig vara omöjligt att lösa. Ett problem som i värsta fall kan bli min död och om inte annat ett problem som varje dag driver mig närmare och närmare.