Idag känner jag mig som en klubbad och strandad säl ungefär. Klubbad för att huvudvärken är så brutal. Ögonen värker, det känns som att de ska ploppa ur sin ögonhåla och huvudet dånar av värk. Hjärnan är seg och gör ont. Inte roligt. Det är någon form av tidig värmebörja ute och huset är som en bastu. Trots att så gott som varenda persienn är neddragen (vi lever som nästan vampyer på grund av mig) är det varmt och klibbigt här inne. Jag kämpade mig upp förut på extremt skakiga och svaga ben och öppnade ett fönster och altandörren. Sval luft kom in, det blåser en del ute. Men efter en liten stund kom några barn till vår fotbollsplan (den är självklart inte vår utan hela områdets, men vi har en hörntomt och fotbollsplanen ligger precis utanför oss) och de är inte direkt tystlåtna. Så jag fick tvinga mig upp igen för att stänga allt jag nyss öppnat. Tillbaka till bastu-värme. Synd att det inte blåser svala vindar inomhus. Svetten rinner, att det är varmt gör int direkt huvudvärken bättre och jag har tungt med andningen. Det gör ont att andas och att svälja är helt hopplöst. Salivet lägger sig som ett lock i halsen och bubblar upp i munnen igen. Fy. Känner mig inte direkt på topp. Men vilken strandad säl gör det...?!
💖💖💖