hannaslillaliv.blogg.se

Idag har jag varit på Sahlgrenska och gjort ännu en undersökning som ett steg i den neurologiska utredningen. Undersökningen (som egentligen var tre stycken) gjordes på Öron- och balansmottagningen och utfördes av en audionom. Lina var med mig som privatchaufför och vi hittade rätt direkt. När vi väl anmält hos i receptionen var det däremot inte helt enkelt att ta sig vidare till korridoren där hörseltesterna görs. Det var upp och ner (uppför och nedförsbackar) i en krokig korridor och många svängar. Inte så lätt men vi hittade till slut fram till ett väntrum.

En äldre, mycket trevlig och kompetent kvinna kom och ropade upp mig och Lina följde med och körde mig till ett undersökningsrum en bra bit bort i den svängande korridoren. Jag blev imponerad över hur förberedd denna kvinna var. Hon hade läst i min journal att jag är rullstolsburen och tog därför för givet att jag inte kunde gå alls utan att jag skulle behöva använda taklyft för att komma till undersökningsstolen och bristen. Men det behövde jag ju inte utan kunde med hjälp ta mig några meter på mina skakiga ben.

Hon hade också läst att jag var mycket ljud- och ljuskänslig. Hon pratade därför tyst och dämpade belysningen och frågade flera gånger om det gick bra och om jag behövde något. Tänk om alla var hälften så hänsynsfulla som hon! Hon ville se till att jag satt och låg bekvämt i stolen och på britsen, vilket jag inte gjorde, och när jag sa "tack, det går bra som det är" sa hon "ja, för du har ju ändå ont". Jag nickade tacksamt. Hon förstod hon!

Jag fick göra tre undersökningar, eller tester, idag. Den första var ett helt vanligt hörseltest där jag fick ett par hörlurar på mig. Sedan gick audionomen (den rara kvinnan) ut i ett annat rum där hon via en dator skickade olika ljud till mina hörlurar. Först till höger öra och sedan till vänster. Så fort jag hörde ett ljud skulle jag uppmärksamma det genom att trycka på en liten knapp jag höll i (såg ut typ som en sån meteorologerna har på tv).

När det testet var avklarat, med ett mycket gott resultat, var det dags för nästa. Då fick jag ett par öronproppar i öronen med sladdar som var kopplade in i en dator. Datorn skickade olika ljud till mina proppar och datorn läste på något sätt av hur hjärnan reagerade på det, tror jag. Jag förstod inte riktigt, men det testet tog bara några minuter och det också bra. Sedan var det dags för det sista testet, undersökning tre av tre.

Hon körde mig i rullstolen genom den långa smala korridoren till ett annat rum där jag fick ligga ner på en brits. Hon fäste elektroder, små plattor med sladdar kopplade till sig. En i pannan, en under ena ögat och en bakom varje öra. Jag fick också öronproppar med sladdar till en dator. Sedan släckte hon i rummet och undersökningen började. Jag skulle ligga helt tyst och stilla och bara låta datorn göra jobbet. Denna undersökning heter Hjärnstamsaudiometri, eller ABR (Auditory brain stem response). Denna undersökning kartlägger hörselnervens funktion.

När även det sista testet var klart var vårt sjukhusbesök för dagen färdigt och vi kunde gå/rulla ut till bilen och åka hem. Gissa om jag mått extra pyton och legat kraschad hela dagen?! Gissa om min krasch kommer bli värre kommande dagar. Svaret är ja, för de se inte vet. Men nu är jag av med detta och en läkare ska höra av sig till mig med svaren på de två sista undersökningarna samt sin bedömning. Jag hoppas allt ser bra ut. Men jag hoppas också att de kanske kan se en förklaring till varför jag är så hejdlöst, fruktansvärt ljudkänslig. Visst har jag ME, mycket svår sådan och ett av symtomen är ljud- och ljuskänslig. Men jag är ovanligt ljud- och ljuskänslig för att ha ME, tycker både jag och min läkare på Gottfries. Undrar om jag kan få någon förklaring till detta av öronläkaren?