Igår tyckte mamma att jag var riktigt förvirrad, att jag uppförde mig konstigt, som om jag var drogpåverkad- vilket jag ABSOLUT INTE var. Det starkaste jag hade i kroppen var svart kaffe och långitdsverkande Alvedon! ;) Imorse sa Lina någonting om att morfar ju var här igår och då såg jag återigen ut som ett frågetecken. Va?! Var morfar här igår? HELA gårdagen är en stor minneslucka för mig. Det är inte klokt, men så är det. Tydligen hade jag i och med min förvirring som mamma upplevde, bråkat eller tjafsat med mamma och när hon skrev ett sms till mig att det blev dumt igår och att hon är ledsen för det och att hon älskar mig var jag tvungen att ringa upp henne. Vad då blev dumt igår? Jag hade absolut ingen aning att jag hade varit lite bråkig, det är så olikt mig. Snacka om att jag måste uppträtt förvirrat, stackars mamma. Hon måste vara så orolig för mig.
Ungefär där, mitt i telefonsamtalet med mamma, bröt jag ihop och började storgråta. Inte fint och lugnt utan högljuddt och fult. Det är för mycket nu. Jag orkar inte mer. Tidigare imorse var jag inne på Mina Vårdkontakter och läste vad Neurologen skrivit om den MR över hjärna och rygg jag gjorde för några veckor/månader sedan (minns såklart inte när det var) och fick en smärre chock. Tydligen har jag nya diskbråck konstaterade i bröst- och halsryggen samt några buktande diskar. Utöver det har jag ju fyra diskbråck i ländryggen som VÄGRAR läka (troligtvis på grund av min inaktivitet och EDS:en). Sju diskbråck, buktande diskar och för långa kotutskott och skolios i samma rygg är inte klokt! Stackars min lilla rygg... Inte konstigt att min rygg är som en sjuklig 90-årings. Jag är 22 år, kanske bör tilläggas.
Neurologen sa också att man kunde se en några centrimeter lång fläck i min halsrygg/ryggmärg, förstod inte exakt och att han inte kunde veta vad det var. Därav den nya röntgen jag ska göra nu om två veckor. Det kan antingen vara en tumör eller någon form av skleros kallade han det. Jag var tvungen att googla och skleros kan vara olika saker. Antingen som i MS, "Mulitpel Skleros" eller skleros som i en förädnring av hjärnbarken eller att kroppsvävnad blivit till bindväv kan också kallas Skleros. Det finns även en sjukdom som heter något med Skleros, annat än MS, som innebär att kroppens nervtrådar förtvinar. Men så långt orkar, vill och borde jag inte tänka. Det känns överväldigande jobbigt redan som det är.
Vad min skleros är har jag ingen aning om, men det är skrämmande. Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven nu. Jag orkar INTE mer. Ännu fler diskbråck?! Räcker det inte redan med de jag har? Jag har så förbannat ont VARJE jäkla morgon att tårarna rinner och jag är nära att spy innan jag tryckt i mig en hel näve mediciner som gör att jag åtminstone kan andas utan att tårarna sprutar. Skleros i halsen/ryggmärgen, vad tusan nu det är, har jag ingen lust alls att ha. Jag vill inte vara med mer. Dessa minnesluckor gör att jag känner mig helt förvirrad. Jag vaknar upp ur min konstiga dvala, för sover gör jag såklart inte, och vet inte vilken dag det är, om jag har något planerat och jag har ingen som helst koll på vad som hände igår. Jag får gå in på bloggen och läsa mig till det. Jag känner mig helt dement. Förbrukad och redo att skrotas. Och tydligen har jag blivit personlighetsförändrad också. Varför vet jag inte. Är det sömnbristen? Är det en tumör? Är det den där konstiga, oidentifierade sklerosen?
Jag ringde min vårdcentral och bad om att få en ny tid så fort som möjligt. Jag har en telefontid om en vecka men jag ville byta den till en besökstid så mamma kan gå med. Jag måste berätta om dessa minnesluckor för någon läkare känner jag, eftersom de är så svåra och nytillkomna i min långa lista av symtom. Sköterskan gick direkt iväg och pratade med min läkare som lyckligtvis var på plats och vips har jag nu fått en besökstid på fredag! Det oroar dem visst att jag med all världens neurolgiska symtom fått ännu ett och att jag som inte oroar mig nästan något nu känner mig allt annat än trygg.
Min lilla Tjorven! ❤️
Nu ska jag fortsätta mysa med mina älsklingar, mina små hjärtan, Tyra, Tjorven och Trisse, torka tårarna samt be Lina putsa mina glasögon för hundrade gången. Det är konstigt, det spelar ingen roll hur mycket hon putsar, jag ser suddigt, dubbelt och har synbortfall HELA tiden ändå. Dåligt av Lina, tycker jag. Hon borde lära sig att putsa ordenltigt så jag ser något! ;)
Men kära Hanna! Det låter helt fruktansvärt. Jag blir ledsen å dina vägnar, fy fasen vad jobbigt. Tänker på dig! Även om vi inte känner varandra. Kramar i massor.