hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Neurologutredningen går framåt och visar på nya diskbråck, skleros i halsyggen/ryggmärgen och svåra minnesluckor!

Igår tyckte mamma att jag var riktigt förvirrad, att jag uppförde mig konstigt, som om jag var drogpåverkad- vilket jag ABSOLUT INTE var. Det starkaste jag hade i kroppen var svart kaffe och långitdsverkande Alvedon! ;) Imorse sa Lina någonting om att morfar ju var här igår och då såg jag återigen ut som ett frågetecken. Va?! Var morfar här igår? HELA gårdagen är en stor minneslucka för mig. Det är inte klokt, men så är det. Tydligen hade jag i och med min förvirring som mamma upplevde, bråkat eller tjafsat med mamma och när hon skrev ett sms till mig att det blev dumt igår och att hon är ledsen för det och att hon älskar mig var jag tvungen att ringa upp henne. Vad då blev dumt igår? Jag hade absolut ingen aning att jag hade varit lite bråkig, det är så olikt mig. Snacka om att jag måste uppträtt förvirrat, stackars mamma. Hon måste vara så orolig för mig.
 
Ungefär där, mitt i telefonsamtalet med mamma, bröt jag ihop och började storgråta. Inte fint och lugnt utan högljuddt och fult. Det är för mycket nu. Jag orkar inte mer. Tidigare imorse var jag inne på Mina Vårdkontakter och läste vad Neurologen skrivit om den MR över hjärna och rygg jag gjorde för några veckor/månader sedan (minns såklart inte när det var) och fick en smärre chock. Tydligen har jag nya diskbråck konstaterade i bröst- och halsryggen samt några buktande diskar. Utöver det har jag ju fyra diskbråck i ländryggen som VÄGRAR läka (troligtvis på grund av min inaktivitet och EDS:en). Sju diskbråck, buktande diskar och för långa kotutskott och skolios i samma rygg är inte klokt! Stackars min lilla rygg... Inte konstigt att min rygg är som en sjuklig 90-årings. Jag är 22 år, kanske bör tilläggas.
 
Neurologen sa också att man kunde se en några centrimeter lång fläck i min halsrygg/ryggmärg, förstod inte exakt och att han inte kunde veta vad det var. Därav den nya röntgen jag ska göra nu om två veckor. Det kan antingen vara en tumör eller någon form av skleros kallade han det. Jag var tvungen att googla och skleros kan vara olika saker. Antingen som i MS, "Mulitpel Skleros" eller skleros som i en förädnring av hjärnbarken eller att kroppsvävnad blivit till bindväv kan också kallas Skleros. Det finns även en sjukdom som heter något med Skleros, annat än MS, som innebär att kroppens nervtrådar förtvinar. Men så långt orkar, vill och borde jag inte tänka. Det känns överväldigande jobbigt redan som det är.
 
Vad min skleros är har jag ingen aning om, men det är skrämmande. Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven nu. Jag orkar INTE mer. Ännu fler diskbråck?! Räcker det inte redan med de jag har? Jag har så förbannat ont VARJE jäkla morgon att tårarna rinner och jag är nära att spy innan jag tryckt i mig en hel näve mediciner som gör att jag åtminstone kan andas utan att tårarna sprutar. Skleros i halsen/ryggmärgen, vad tusan nu det är, har jag ingen lust alls att ha. Jag vill inte vara med mer. Dessa minnesluckor gör att jag känner mig helt förvirrad. Jag vaknar upp ur min konstiga dvala, för sover gör jag såklart inte, och vet inte vilken dag det är, om jag har något planerat och jag har ingen som helst koll på vad som hände igår. Jag får gå in på bloggen och läsa mig till det. Jag känner mig helt dement. Förbrukad och redo att skrotas. Och tydligen har jag blivit personlighetsförändrad också. Varför vet jag inte. Är det sömnbristen? Är det en tumör? Är det den där konstiga, oidentifierade sklerosen?
 
Jag ringde min vårdcentral och bad om att få en ny tid så fort som möjligt. Jag har en telefontid om en vecka men jag ville byta den till en besökstid så mamma kan gå med. Jag måste berätta om dessa minnesluckor för någon läkare känner jag, eftersom de är så svåra och nytillkomna i min långa lista av symtom. Sköterskan gick direkt iväg och pratade med min läkare som lyckligtvis var på plats och vips har jag nu fått en besökstid på fredag! Det oroar dem visst att jag med all världens neurolgiska symtom fått ännu ett och att jag som inte oroar mig nästan något nu känner mig allt annat än trygg.
 
Min lilla Tjorven! ❤️
 
Nu ska jag fortsätta mysa med mina älsklingar, mina små hjärtan, Tyra, Tjorven och Trisse, torka tårarna samt be Lina putsa mina glasögon för hundrade gången. Det är konstigt, det spelar ingen roll hur mycket hon putsar, jag ser suddigt, dubbelt och har synbortfall HELA tiden ändå. Dåligt av Lina, tycker jag. Hon borde lära sig att putsa ordenltigt så jag ser något! ;) 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jennie
skriven :

Men kära Hanna! Det låter helt fruktansvärt. Jag blir ledsen å dina vägnar, fy fasen vad jobbigt. Tänker på dig! Även om vi inte känner varandra. Kramar i massor.

Svar: Det är ingen rolig historia. Har varit mycket tungt det sista och det var ingen rolig läsning imorse. Det är tufft, är så ledsen jag med. Tack så mycket! Massvis med kramar till dig <3
Hanna Andersson

2 ME alltidvila
skriven :

<3 <3 <3

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

3 Katarina
skriven :

Ååh, så otroligt tufft du har det. Så ledsen för att du fått ännu mer symptom. Förstår att detta med bl a minnesluckorna är en extrem stress och oro. Hoppas att allt du beskriver kan ha någon förklaring och att det trots allt kan ha koppling till din långa sömnbrist. Hoppas resterande av denna dag ska bli så lugn och bra som möjligt.
Många kramar <333

Svar: Det är oerhört tufft. Förstår faktiskt inte själv hur jag orkar stå ut varje jäkla dag med alla dessa smärtor och andra symtom från helvetet. Jag får känslor att nu får det vara nog, nu ger jag upp. Men det kan jag såklart inte för familjen. Det är extremt påfrestande med minnesluckorna. Jag har fått reda på flera saker som hände igår och dagarna innan som jag inte haft något som helst minne av. Det känns lite grann som att vakna upp efter världens party-kväll och ha minneslucka och inte veta hur jag tog mig hem från festen igår. Vill dock understryka att liknelsen till trots är det ingen som helst alkohol eller starkare tablett inblandad som kan orsaka mina minnesluckor.
Antagligen har det koppling till den extrema sömnbrist jag haft så länge nu. Hjärnan har fått nog och gett upp och klarar inte av att lagra minnen eller något. Vet inte, men det kan vara så.
Tack snälla Katarina för ditt ständiga stöd och för dina kramar. Det betyder så mycket, ska du veta <3 Lika många kramar tillbaka till dig <3 <3 <3
Hanna Andersson

4 Nilla
skriven :

💖💖💖

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

5 Johanna NeelavDahlbäck
skriven :

Men nu får de fan vara nog!!!!😡😡😡 ja blir så jävla lessen för din skull kunde inte hålla tårarna tillbaka juh mer ja läste😰😱😭 jag är utan ord min finaste Hanna och det enda ja kan göra är att be för dej och skickar en av mina änglar till dej ( är spirituell av mej lägger/ spår med änglakort och kan känna av energier mm)
Hoppas du får nån tröst i att de iaf finns nån bakgrund nu till din försämring så de inte känns att du inbillat dej nått typ
Min kämpe ta och försök att ladda om batterierna och landa i detta samt lägga det på hyllan till fredag ❤️❤️❤️🌹🌹😘

Svar: Jag håller helt med dig, Johanna. Nu får det vara nog! Det räckte för väldigt längesedan till och med! Tack för att du läste och tack för dina kommentarer här och på fb, tack för det stöd du ger mig <3 <3 <3 <3Tack så mycket! Jag är själv inte lika spirituell, men jag håller alla dörrar öppna, allt är möjligt och jag tar mer än gärna emot det positiva du har att erbjuda mig! <3
Det får jag absolut tröst av. Vi med osynliga sjukdomar tror jag alltid känner någonstans i bakhuvudet att man bara inbillar sig trots att man VET att man verkligen inte gör det. Hoppas du förstår hur jag menar!
Tack snälla rara du <3 Kramar <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

6 Netti Starby
skriven :

Nej fy vad jobbigt du har det och du får stå ut med alldeles för mycket! Många styrkekramar från mig <3

Svar: Det är alldeles, alldeles för mycket! Räckte och blev över för flera år sedan! Många kramar <3
Hanna Andersson

7 Jessica Högberg
skriven :

Fy fan va orättvist!!

Svar: Ja, livet är verkligen orättvist. :(
Hanna Andersson

8 Ing-Marie%2520Nordstrom
skriven :

Finaste kära Hanna. Det måste vara nog nu. Känner igen det där med minnesluckor. Måste fråga innan jag berättar något om jag redan sagt det. Min man kan berätta saker eller tala om att han ska någonstans. Jag kan nästan bli arg för ha inte sagt något. Kan borsta tänderna två gånger för jag glömt att jag redan gjort det. Listan kan göras lång. Jag har förlikat mig med att det är sömnbrist och all värk som gör att jag glömmer. Det blir tjatigt för de som måste lyssna på mig. För jag är naturligtvis säker på att jag har rätt.
Det låter hemskt att det tillkommer så mycket för dig. Men jag är säker på att det kommer att vända till en viss del. Hoppas du får mer svar på fredag. Massor av kramar och kärlek till dig min vän. Du har många som tänker på dig. Jag är en av dem. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️💙💙💙💙💙💙😘😘😘😘

Svar: Finaste kära Ing-Marie <3 Så känner jag med! Det är väldigt jobbigt med minnesluckor. Det är inte bara det att jag glömmer av vad jag sagt och inte sagt mm, för det är mer dåligt närminne och det har jag visserligen det med. Med minneslucka i mitt fall menar jag att en hel dag eller en halv dag är helt borta. Blankt. Jag kan inte minnas alls vad jag gjort på hela dagen. Dessutom har jag uppträtt förvirrat och på ett konstigt sätt som är väldigt "otypiskt" för att vara jag. Minnesluckor och kasst närminne är inte roligt alls. Min familj tycker jag är väldigt tjatig!
Jag hoppas också att det vänder, för oss båda två. Har tänkt så mycket på dig idag, mitt i mitt eget kaos. Det måste vända förr eller senare. Helst förr!
Tack, det hoppas jag med.
Massor av kramar och kärlek, fina vän. Tack, detsamma <3 Du finns i mina tankar och i mitt hjärta <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

9 Bella
skriven :

Tycker så synd om dig Hanna. Kram<3

Svar: <3 :( :( Kram <3
Hanna Andersson

10 Days by Johanna
skriven :

Förstår du blev helt uppgiven och att du känner du inte orkar med. Jag blev helt matt av och läsa det och ledsen för du om någon behöver inte mer på din lista. Förstår du upplever det jobbigt med minnesluckorna. En hel dag är ju rätt läskigt :( Hoppar läkarbesöket på fredag går bra.

Svar: Ja, det blev jag verkligen. Fy så uppgiven och ledsen jag har känt mig hela dagen. Nej, det räcker så gott och väl med all skit jag redan hade på min lista. Det räckte och blev över redan för många år sedan.
Det värsta är att jag inte har någon som helst kontroll. Jag tror egentligen inte att minnesluckorna tyder på något farligt, jag tror helt enkelt att det har med sömnlösheten att göra, men det är ändå väldigt jobbigt. Och eftersom ändå en liten tumör-misstanke finns kvar känns det inte kul. :(
Tack så mycket! Kram <3
Hanna Andersson

11 Denise
skriven :

Låter riktigt tufft.. Vill bara ge dig en stor KRAM och ge dig lite styrka till att fortsätta kämpa <3

Svar: Det är det också :( Tack för det! Det behöver jag! KRAM tillbaka till dig <3
Hanna Andersson