hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ett omänskligt lidande...

Lina hade ett vårdbesök imorse och sen åkte hon och köpte Mors Dag- present till vår älskade mamma och sedan åkte hon till våra bonushundar och tog ut dem på en promenad. Under tiden låg jag hemma i världens feberfrossa och hade inre panik att det var så mycket som skulle packas ihop och fixas med innan vi kunde åka ut till landet. Det är en sån förfärlig frustration att se hur mycket som behöver göras och sedan inte kunna göra något av det själv. Jag la ner några klädesplagg i väskan som stod framme och rev med mig en hel hög burkar mediciner i en påse och sedan var jag så slut och hade så ont precis överallt att jag la mig och storgrät i soffan. Lina fick göra resten, vilket var en hel del.

Den lilla, lilla packning jag gjorde imorse har straffat mig hela dagen. Värken har varit något utöver det vanliga och jag har haft sån hemsk feberfrossa och vidrig huvudvärk. Och har fortfarande. Jag har legat och skakat hela dagen, frusit hysteriskt och samtidigt svettats så det runnit lite varstans från kroppen. Inte det allra minsta trevligt eller behagligt. Nu har jag fått lite mat i magen och ligger helt kraschad igen. Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag vill bara gå och gräva ner mig under första, bästa sten. Det är omänskligt att lida så här mycket, att ha sån här fruktansvärd, vedervärdig värk och alla andra vidriga symtom från helvetet.

Fick inte mer än två timmars sömn i natt så det har bidragit det med till denna hemska dag. Förra natten fick, alltså natten till igår, fick jag sovit säkert åtta-nio timmar tack vare mina nya starkare Imovane. Så många timmar måste vara något form av rekord, minns inte mår jag sov så bra senast men det är väldigt, väldigt längesen. Att jag fick såpass bra (om än kemisk och "tvingad") sömn gjorde att sömnlösheten var fruktansvärt jobbig i natt, extra jobbig. När jag sover 1-2 timmar varje natt hela tiden vänjer jag mig på något sjukt sätt vid det. Men nu fick jag smak på sömn, hur underbart skönt det är att sova en hel natt, vilken lyx det är att inte ligga vaken och stirra upp i taket, timma efter timma till förbannelse. Nu känns sömnlösheten värre än någonsin. I och med att jag mått extra dåligt idag och redan känner av kraschen av den lilla packning jag gjorde kommer jag antagligen ta mina tre små starka vita sömnpiller (Imovane alltså) i natt också. En sån natt jag hade natten till idag orkar jag inte efter denna dag. Då tror jag faktiskt att jag dör på fläcken. Om inte av utmattning så av frustration och sorg av livet är så jävligt och plågsamt att leva. Eller överleva, rättare sagt.

Trisse trivs här ute i stugan alldeles utmärkt! Däremot tycker han jag är konstig och jobbig som fotograferar honom och väcker honom ur sin skönhetssömn! Den här vinkeln är inte smickrande för herr Trisse inser jag nu. Jösses så stort huvud han ser ut att ha! 

Som sagt, jobbig mamma...! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Lena
skriven :

Älskade Hanna, vilket helvete du har! Stor kram










Svar: Älskade moster <3 Stor kram!
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Fina herr Trisse står nog ut med att vara modell när det är du som vill fotografera honom :D Blir så ledsen när jag läser hur jobbigt du har det Hanna - en sann plåga att inte få sova ordentligt :( Massor av stora styrkekramar världens finaste bästa Hanna <333

Svar: Jo, han gör nog det! <3 Det är en sann plåga alltihop. Denna ständiga vidriga värk, denna extrema sömnbrist, den otroliga utmattningen, yrseln, överkänsligheten mot alla intryck osv osv.
Massor av stora varma kramar tillbaka till dig, världens finaste bästa Helena <333
Hanna Andersson

3 me alltidvila
skriven :

Massa styrkekramar fina kämpe <333

Svar: Massa kramar tillbaka, fina MEdkämpe <333
Hanna Andersson

4 Nilla
skriven :

💖💖💖

Svar: ❤️❤️❤️
Hanna Andersson