hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ensam och nära en kollaps! ☹️

Idag har jag varit ensam så gott som hela dagen. Pappa är i sommarstugan hela helgen och umgås med sina kompisar. Det är en årlig tradition att de ses hos någon av dem som bor vid havet och så umgås de och äter gott och har fisketävling. På fem år har de dock inte fått en enda fisk! ;) Men skam den som ger sig. I år var det pappas tur att vara värd för detta och eftersom de är ganska många och nästan alla ska sova över var det bara för oss andra att stanna hemma. Skönt det, vara hemma i tystheten.

Mamma åkte iväg tidigt imorse (räknas klockan åtta som tidigt?) för en heldag med några av fruarna till männen som träffas. De åt frukost på ett café och handlade i en inredningsaffär, någon outlet, mamma som aldrig handlar och unnar sig något kom hem med en hel påse! Härligt. Sedan åkte de till botaniska trädgården och gick runt. De fick en väldigt härlig dag i det fina vårvädret. Lina jobbade halv nio till tre och eftersom jag är helt strandsatt och inte kan gå ut med Trisse har han bott hos sina tjejer och deras ägare från igår kväll tills i eftermiddag då Lina hämtade hem honom.

Så jag har alltså varit helt ensam idag. Det har varit skönt att det varit så tyst och lugnt och samtidigt har jag känt mig ensam. Tråkigt att ligga hemma och inte göra ett dugg medan de andra är ute på äventyr, jobbar, shoppar och umgås med vänner. Men jag är van. Nu är Lina, mamma och Trisse hemma igen så jag är inte lika ensam längre även om de just nu har övergivit mig igen för en promenad. Jag sov inte mer än en timma i natt och ingenting idag, så jag är redo att kollapsa vilken minut som helst. Ska strax gå och lägga mig för natten.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

💖💖💖

Svar: <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Bella
skriven :

Förstår att det måste vara otroligt jobbigt, tycker så synd om dig. Kram Hanna!

Svar: Det är väldigt tufft. Och jobbigt att vara ensam eftersom jag är så beroende av hjälp samtidigt som jag verkligen unnar de andra att de är iväg och har kul! Tack Bella för ditt stöd, det betyder mycket. Kram
Hanna Andersson