Igår (i sommarstugan) hade jag precis varit uppe på toan och var på väg tillbaka till sängen när jag tittade ut i vårt avlånga lilla fönster som vätter upp mot friggeboden. I förbifarten fick jag plötsligt se en fluffig, grå liten figur och stannade till. Men det är ju Tjorven! Min lilla älskling var på besök. Jag tittade lite på gräsmattan i jakt på att få se Tyra (vår andra bonushund och Linas älskling) och deras ägare. Men nej, de syntes inte till. Då förstod jag att det hade hänt igen. Tjorven hade smitit från sin inhägnade tomt ca 100-200 meter bort från oss och tagit en liten promenad för att se hur det stod till med extra familjen och lillebror Trisse.
Tjorven såg så lycklig ut när hon fick syn på SIN boll som tydligen lillebror Trisse lekt med. Hon var varm efter sin promenad och fick dricka lite innan det var dags för lek. Trisse står en bit bakom och ser ut att fundera på om han ska våga fråga Tjorven om han får vara med och leka eller om det kanske är bättre att Tjorven får leka själv.
Det ser ut som att han kommit fram till att Tjorven nog får leka själv ändå. Man ska respektera damerna och ge dem egentid, det har Trisse vetat sedan åtta veckors ålder då mamma Tyra och storasyster Tjorven kom in hans liv! 🐶❤️
Det är inte första gången som den lille Tjorv ger sig ut på äventyr. Hon har hittat något sätt att ta sig ut från sin inhägnade tomt som Tyras och Tjorvens ägare har, som vi alltså bor grannar med på landet (och två minuter ifrån varandra med bil hemma i stan). Någon gång varje sommar ger sig Tjorven ut på egna äventyr, hon rymmer alltså för det är ingen som ser när hon smiter eller ens vet att hon är borta. Som väl är verkar det som att hon promenerat bort till oss varje gång hon är på rymmen.
Jag ringde upp till Tjorvens ägare och meddelande att vi fått oväntat besök i form av en liten Tjorv. De visste inte ens att hon var borta. De har en ganska stor inhängnad tomt (inte för att staketet stoppar lilla rymmar-Tjorven) och Tjorven går ofta upp i skogen (som tillhör tomten) och kikar lite för att sedan återvända ner till gräsmattan, så de märkte därför inte att hon var borta. Som väl är bryter hon sig inte ut och går på egna äventyr så ofta, vad vi vet kanske bör tilläggas. Och är hon väl på utflykt är det mycket troligt att det är oss hon går till och då hamnar hon ju bra och tryggt hos extrafamiljen som ser till att ta tillbaka den lilla rymmaren innan någon letar efter henne och blir orolig.
Mamma, Lina, Trisse, Tjorven och faktiskt jag också gick/åkte i rullstolen upp till Tjorvens ägare och lämnade tillbaka henne. Tjorven följde så glatt med och verkade inte det minsta besviken att hennes egna lilla äventyr var över. Det var skönt att komma ut i friska luften lite trots att den här starka solen får min hjärna att koka, huden att brinna och ljuset ger mig sån fruktansvärd huvud- och ögonvärk. Usch. Men, som sagt, så var det skönt att lämna sängen för en liten stund.
Med Tjorven tillfälligt på rätt sida av inhägnaden runt tomten rullade/gick vi hem och jag kunde åter krascha i sängen. Helt slut och med en förskräcklig huvud- och ögonvärk och en alldeles skakig och slutkörd kropp. Hur kan man bli så kraschad av att vara uppe från sängen en halvtimma?! Otroligt vad lite det krävs och hur mycket det straffar sig efteråt. Men jag var så glad att vår lilla Tjorv valt just oss att komma till på sin utflykt och jag var väldigt fylld av kärlek efter mysstunden jag fick med den lilla rymmaren!
Idag har vi bonusvovvarna hos oss och vi får kanske hålla Tjorven under lite extra uppsikt idag så hon inte får för sig att ge sig ut på äventyr idag också. Men risken att hon skulle göra det är mycket, mycket liten. Dels för att vi befinner oss i stan, inte på landet och här är hon inne eller så sitter vi med på altanen när hundarna är ute i vår lilla trädgård. Nu är rymmningsmöjligheterna lika med noll, för hundarna och jag ligger och vilar och myser tillsammans i sängen. Dessutom har hon ingen mer bonusfamilj att ge sig iväg för att besöka. Och hennes ägare är på sina arbetsplatser. Skulle hon få för sig att ta sig till dem behöver hon ta sig till busstationen och kliva på en buss och åka en stund och sedan kliva av vid rätt stopp och ut och leta osv. Och det tror jag nog är för mycket och för svårt och för farligt även för vår lilla, mycket speciella men ännu mer underbara, Tjorven!
- Men vad är det jag hör? Skulle det vara för svårt för mig att åka buss? Struntprat. Det har jag faktiskt gjort förr, flera gånger och spårvagn. Och dessutom kan jag nästan allt. Jag bara låtsas att jag inte kan vissa saker, som att hoppa upp i soffan, för jag vet att ni ändå hjäper mig upp. Så smart är jag! Och tillräckligt smidig och smart för att rymma ut på egna äventyr utan att någon ens märker att jag är borta. Så nu vet ni lite mer hur det ligger till. Men tro inte att ni vet vad som rör sig i mitt lilla huvud bara för det. För vad det är som snurrar där inne kan ni aldrig gissa eller tro!
/Tjorven
Men åh vilka sötnosar!<3