Idag var mamma och jag på vårdcentralen för ett av mina vanliga besök hos min allmänläkare. Jag är hos henne ungefär var tredje månad. Ibland oftare, men oftast var tredje månad. Anledningen till att jag är hos henne så ofta är enkel. Det är extremt mycket som är fel på min kropp och det är extremt mycket som händer hela tiden. Utredningar, remisser som ska skrivas för nya utredningar, mediciner som ska trappas upp och trappas ner och bytas ut och sättas in. Nya hälsoproblem som uppstår, prover som ska tas och kontrolleras. Det är något på gång hela tiden och som läkare på vårdcentralen hon (min läkare) där som agerar spindeln i nätet och försöker hålla koll på allt.
Vi hade som alltid en lång lista med punkter att ta upp och diskutera. Läkemedel, senaste nytt om pågående utredningar, sömnproblemen som är extrema samt en uppstart av en ny utredning. Läkemedel är som det är med och inget jag orkar/vill gå in på och diskutera och förklara. Det är alldeles för komplicerat, man måste vara insatt för att förstå. Senaste nytt om utredningar är att jag ska göra en ny MR på hjärnan då det tydligen fortfarande inte kan uteslutas att jag har en tumör på hypofysen. Det är alltså framförallt hypofysen som ska studeras extra noga en gång till. Jag väntar på att få komma till en ögonläkare för att utreda min påverkan på synnerven, dubbelseende, dimsyn, synbortfall osv. Och på fredag ska jag göra en ny gastroskopi som ett steg i mage-tarm-utredningen som fortfarande inte är avslutad.
Mina hemska sömnproblem, den extrema bristen på sömn jag lider av sedan ungefär ett halvår tillbaka bekymrade verkligen min läkare. Att få tillräckligt med sömn är såklart oerhört viktigt för en frisk person och ÄNNU viktigare för min stackars sjuka och redan mycket svaga kropp. Så nu blir det höjning av mina starka sömnmediciner som jag ska ta en gång i veckan för att åtminstone få en natt per vecka med mer än 1-2 timmars sömn. Det känns bra att jag får starkare imovane utskrivna (7.5 mg istället för 5 mg) samt att jag får ta den mängd jag behöver för att sova några timmar en enda natt i veckan. Min läkare vet hur bra insatt och kunnig jag är både gällande min kropp och läkemedel och det känns bra att hon litar på mig och att vi tänker samma. Hoppas, hoppas att de lite starkare imovanen kan bryta denna vidriga sömnlösa period nu. Det är hög tid att jag får sova innan jag går under.
Den nya utredningen som ska startas upp är en allergi-utredning. Jag har varit allergisk/överkänslig mot nötter i hela mitt liv men nu på senare tid reagerar jag på fler och fler födoämnen. Jag blir kraftigt allergisk och får klåda från helvetet var och varannan dag. Vi måste såklart utreda vad det är jag reagerar så starkt mot så jag kan utesluta de födoämnena ur min kost. Min kropp kämpar mot tillräckligt mycket skit, den behöver inte gå och vara så allergisk hela tiden också. Det vill jag skona den från.
Läkarbesöket gick på det stora hela bra, tycker jag. Men det var tufft. Jag grät till och med en skvätt, något jag ALDRIG gör framför någon annan än familjen, om ens det! Men på grund av min extrema uppgivenhet och rädsla kring min mycket svåra och kritiska situation kom där lite känslor som vällde upp och några tårar rann ner för mina kinder, trots desperata försök att stoppa dem. Jag vet att det inte är fel att visa sig svag och sårbar. Men jag tycker inte om det. Jag har blivit hårdhudad av alla år av misshandel och övergrepp av vården, vissa värre än andra, så det är verkligen skrämmande för mig att visa äkta känslor vid vårdbesök. Men min läkare och jag klickar bra och hon är väldigt go och har humor och "talar mitt språk". Därför kunde jag visa mig sårbar framför henne (och mamma) idag. Det var tufft, men jag överlevde det med!
Det är då för väl att du har fått en bra läkare på vårdcentralen då du är extremt beroende av att ha någon du kan känna dig trygg med nu när du har så många ledsamheter som bråkar med din kropp hela tiden! Skönt att besöket gick bra <3 Många stora kramar världens finaste bästa Hanna <333