hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Återkommande minnesluckor! ☹️

Den senaste tiden, framförallt de senaste veckorna har jag fått minnesluckor vid några olika tidpunkter. Det har inte varit någon stark medicin inblandad vid dessa tillfällen, så det är inte det som är "boven i dramat". En eftermiddag satt jag i telefonkö nästan en timma till vårdcentralen och...efter det är det svart. Jag vet inte om någon svarade och vad jag i så fall sa. Efter samtalet gick jag och vilade några timma. Sedan frågade mamma vad de sa på vårdcentralen och jag såg ut som ett frågetecken! Vårdcentralen? Vad då vad de sagt? Jag hade absolut ingen aning om vad hon pratade om. Jag hade som en stor minneslucka från flera timmar. Borta, som att just den biten av min dag klippts bort, regisserats bort. Då var jag tvungen att titta i min telefon och visst hade jag ringt och jag såg att samtalet tagit en timma. Så visst måste jag kommit fram. Men vad jag sa eller om jag gav upp innan någon svarade vet jag inte. Det är helt raderat från mitt minne.

Idag gick jag och la mig i mammas och pappas säng här nere i stugan och somnade förvånansvärt nog. Sedan plötsligt vaknade jag uppe i min säng i friggeboden och hade absolut ingen som helst aning om hur jag tagit mig dit. Det var också det helt bortklippt ur mitt minne. Lite läskigt faktiskt. Jag var tvungen att fråga mamma hur jag kommit till sängen i friggeboden, om jag flugit, svävat eller blivit buren. Hon sa att jag haltat upp dit på mina egna skakande ben och lagt mig där uppe för att jag tyckte det lät för mycket i stugan när de andra skulle äta lunch och grejade runt i köket. Jaså! Der hade jag absolut ingen som helst aning om så det var skönt att få det återberättat.

Det här med minnesluckor är någorlunda nytt och kommer allt oftare. Jag har ingen aning om vad det beror på. Någon läsare som har en tanke?

Det är läskigt och ännu mer ett steg i detta att jag känner att denna hjärna inte är min. För MIN hjärna (den jag hade innan jag blev såhär sjuk) hade koll, glömde inte viktiga saker, trodde inte att jag tappat bort något jag höll i handen och jag fick såklart aldrig några minnesluckor. Min hjärna fungerade bra. Så bra att jag till och med kände mig smart och kunde påstå att jag hade ett väldigt bra minne och väldigt bra koll, ordning och reda. Nu är hjärnan full med geggamojja och ingenting fungerar. Detta är inte min hjärna.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Obehagligt, det du beskriver. Jag har ett antal gånger haft någon sorts minnesluckor men kanske på ett lite annat sätt än det du beskriver. Första gången det hände var jag hos en släkting och jag kom då inte ihåg var jag bodde. Det var väldigt obehagligt. Får ibland liknande upplevelser men de är väl mer någon sorts "blackouter", jag blir blank i huvudet och samtidigt kan jag bli helt desorienterad, är liksom inte närvarande eller vet riktigt var jag befinner mig. Har förstått av ME-läkare att vi med ME kan ha minnesluckor och liknande. Jag kan ju inte säga exakt vad som är "normalt" i samband med ME:n. Kanske ska du för säkerhets skull i alla fall ta upp med din läkare hur just du upplevt dina minnesluckor. Sådana här extremt jobbiga neurologiska problem är otroligt tufft och jag försöker att inte bli rädd el stressad av sånt här men det är ju inte lätt alla gånger. Mina problem blir värre när det är rörigt omkring mig eller om min hjärna är mer trött än vanligt. Våra hjärnor är ju så extremt känsliga och blir ju överbelastade av så lite. Hoppas Hanna att du ska få så bra vila och sömn som möjligt så att din hjärna också får återhämtning. Kram och önskar dig en så God natt som möjligt <3

Svar: Det är väldigt obehagligt med sånna minnesluckor. Jag känner igen precis det du beskriver, så har jag det också. Förvirringen att inte veta vart man befinner sig, vart hem ligger från vårdcentralen och att inte hitta till toan när man går från sovrummet. Jag blir också mer förvirrad och får ännu svårare att orientera mig, hitta ord, uppfatta info mm när det är många intryck runt mig. Då får hjärnan en black out och ingenting fungerar.
Jo, jag ska nämna detta för läkaren men jag har så himla många skrämmande neurologiska symtom varje dag så ett mer eller mindre spelar inte stå stor roll. Tror inte min vc-läkare kommer säga något hon inte redan sagt ändå. Men ska säga det till min neurolog också. Men tror som sagt inte det gör någon skillnad. Symtomen är som de är.

Tack, än är det ingen sömn, men vem vet. Kanske somnar jag om någon/några timmar. Hoppas du sover gott just nu! Kramar
Hanna Andersson