Igår kväll var jag helt kraschad efter duschen. Jag var så yr att jag hade kunnat vara drogad. Hela världen snurrade, det är hemskt när man inte ens kan sitta upp. Lina fick hjälpa mig till och från toaletten och upp till sängen. I badrummet gav hon mig tandborsten som jag drog några tag med. Hon ledde mig till sängen och la på mig täcket. Jag var så yr och utmattad att jag var helt borta. Jag gick som i en dimma. Hörde och såg ingenting. Den kraftiga yrseln gjorde att balansen påverkades mycket. Jag var helt vinglig. Och väldigt illamående. Stackars Lina fick ta hand om mig och få mig i säng. Jag är så otroligt trött på att ha det så här.
Jag är trött på den extrema yrsel som aldrig lämnar mig ifred. Jag är trött på att vara galet utmattad, totalt orkeslös och att krascha av minsta lilla. Jag är trött på att ha så fruktansvärt, omänskligt ont dygnet runt. Jag är trött på att inte få sova mer än någon timma här och där. Jag är trött på att behöva hjälp med precis allting och att aldrig kunna göra något själv. Bidra, hjälpa till, dra mitt strå till stacken. Jag är trött på att ligga i sängen/soffan dygnet runt. Låta dagarna passera, livet springa från mig, utan att kunna delta. Utan att få vara med. Jag är så jäkla trött och less på att ständigt må så dåligt.
Jag har en pågående influensa, magsjuka, kristallsjuka, bakfylla osv osv som pågår JÄMT. Jag är aldrig fri. Jag är så trött på att vara trött. Jag önskar att jag hade något datum då jag visste att den här tortyren var över. Men det har jag inte. Det kan pågå hur länge som helst. Hela mitt liv i värsta fall. Det gör mig gråtfärdig att bara tänka på det. Så jag låter bli att tänka. Försöker att bara vara. Andas, tvingar mig själv att fortsätta existera. "Leva". Trots att jag är så förtvivlat trött på att ha det så här.
Styrke kramar💗 Johanna