Motgång efter motgång. Kamp efter kamp. Jag tvingas kämpa hårdare och hårdare bara för att hålla huvudet över vattenytan. Jag kämpar ständigt för mitt liv, försöker överleva snarare än att leva. Kroppen ger upp mer och mer, blir svagare och svagare. Snart finns inga krafter kvar. Min familj och mina hundar är mina livbojar. De vägrar låta min kropp sjunka till botten. De ser till att jag håller mig flytande. Hamnar jag under vattenytan plockar de upp mig, håller i mig, stöttar mig. De skänker mig all den kärlek, omsorg, närhet och stöd jag behöver. Men ibland är jag rädd att det inte räcker. Att mina sjukdomar är för svåra, att det som härjar i min kropp och som långsamt äter upp mig inifrån och ut ändå kommer vinna. Jag har kämpat för min överlevnad i så många år, så länge jag kan minnas. Alla reserver är tömda, alla krafter slut. Jag tvingas överleva dag för dag, minut för minut. Det är så mycket som sker under ytan som jag inte orkar skriva om just nu. Kanske om ett tag, då jag fått lite mer distans och perspektiv på saker och ting. Men jag kan säga att det rör sig om fler sjukdomar, att jag fått nya diagnoser, även de kroniska. Vissa saker är helt enkelt för jobbiga att hantera.
Min kamp mot mina sjukdomar handlar om liv och död. Mina inre organ tar stryk, mina möjligheter till tillfriskning- eller åtminstone bättring- är så gott som borta. Än lever hoppet kvar, men det är litet. Och det ser inte ljust ut. Ibland vill jag bara ge upp, låta sjukdomarna vinna kampen. Det riskerar de att göra ändå och jag är så trött på att kämpa. Men jag måste. Jag har inget val, min familj och mina hundar tvingar mig att kämpa vidare. De tvingar mig att överleva. En dag, om många, många år, hoppas jag att jag kan se tillbaka på den här tiden som något som VARIT. Något jag tagit mig igenom, som segrare över sjukdomarna och det som äter upp mig inifrån och ut. Jag är och har alltid varit och kommer alltid vara en överlevare. Denna tuffa kamp på liv och död ska inte bli ett undantag. Jag måste överleva. Så är det bara. Det finns inget alternativ. Jag är något av en överlevare...
Tyra och Trisse! Två av mina små hjärtan! Vad skulle jag göra utan er och Tjorven?!
Styrkekramar 💜