hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jourcentralen en fredagskväll!

Igår kväll kände jag att jag inte stod ut med alla miljoner kliande utslag på ryggen en sekund längre. Det var uppenbart att kroppen inte skulle orka ta hand om dessa allergiska utslag, den har ändå haft en vecka på sig att reda upp situationen och har inte klarat det. Så jag googlade upp öppettiderna på jourcentralen och bad mamma ringa och kolla om det var knökat med folk eller inte. Det var det inte, så vi satte oss i bilen och åkte dit. Det tar bara fem minuter och mamma körde mig fram till dörren och blev tillsagd av en väktare att hon egentligen inte fick köra där! Men vad gör man inte för sin haltande dotter? ;)

Helt öde! Skönt! 

Inne på jourcentralen var vi tämligen ensamma. Bara en kille som hade fått något skräp i ögat som var före oss. Sedan var det vår tur. Läkaren tittade någon minut på min rygg och skrev sedan ut recept på Betapred (som är ett kraftigt verkande kortisonprepatat), en annan allergimedicin och kortisonsalva. Mamma gick och hämtade bilen och så var vi därifrån på tjugo minuter. Vi tog vägen förbi Apoteket och mamma gick in och hämtade ut mina mediciner. Jag väntade i bilen och låste dörrarna. Jösses vilket hålligång det var där på Ica Maxi's parkering. Jag kände att här är det nog bäst att låsa om mig! Men jag öppnade såklart för mamma när hon kom ut till bilen en liten stund senare!

Väl hemma tog jag 12 stycken Betapred och mamma smorde in hela min rygg med kortisonsalva. Sedan kliade det värre än någonsin, men det beror nog bara på att "folk" (mamma och läkaren) retade utslagen genom att ta på huden. Nu hoppas jag verkligen att dessa envisa och hemskt kliande allergiska utslag ska ge med sig, fortast möjliga. Min stackars kropp får stå ut med tillräckligt mycket och är redan mycket pressad och stressad. Allergiska utslag är för mycket att tvingas tampas med ihop med allt annat. Och det är nog också därför de inte läkt ut/försvunnit av sig själva. Men nu så, en veckas extra medicinering så ska nog detta ge med sig.

Det kändes ganska fantastiskt att åka till jourcentralen en fredagskväll och vara så gott som helt ensamma där. Vi var hemma igen på ca 45 mindre, Apoteket inräknat. Ibland ska även vi ha lite flyt verkar det som!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Netti Starby
skriven :

Vad skönt att det gick så smidigt! Kramis

Svar: Det var väldigt skönt! Kram
Hanna Andersson

2 Emma
skriven :

åh din stackare! hoppas du blir av med utslagen snart. ❤️

Svar: Det hoppas jag med. Det räcker gott och väl med allt annat, att få såna utslag blev lite pricken över i. Bokstavligen pricken dessutom! Men med allt kortison och allergimediciner ska det nog ordna upp sig på några dagar hoppas jag! ❤️
Hanna Andersson