Förra dygnet sov jag inte en blund. Jag är verkligen inne i mitt livs värsta sovperiod sedan några månader tillbaka. Jag slumrar till lite då och då, hamnar i någon konstig form av dvala, ett mellanting mellan vaken och sovande. Men det är inte värt att kalla sömn. Hjärnan är fortfarande vaken och registrerar alla inryck, ljud, ljus och minsta rörelse går som en blixt i hjärnan och får pulsen att skjuta i höjden. Ingen återhämtning för hjärnan alltså. För min del spelar det ingen större roll vilken tid på dygnet det är. Jag ligger oftast vaken ändå. Stirrar upp i taket, försöker få luft till mig, försöker förtränga all vedervärdig värk/smärta och försöker bara vara. Existera, överleva.
Ibland dagdrömmer jag mig bort ett tag, gör andningsövningar och lyckas för en kort stund koppla bort och förtränga verkligheten. Sedan "kvicknar jag till" igen. Då förvånas jag antingen över att klockan är så lite eller så tänker jag "oj, är klockan redan så mycket". Jag har oftast inte så bra koll vad klockan är. Sovrummet ser ungefär samma ut, dag som kväll. Natt som dag. För mig är det lite skit samma om det är god morgon, god middag, god kväll eller god natt. Det gör detsamma. Jag är med största sannolikhet vaken och ligger garanterat och plågas och filosoferar i min ensamhet oavsett tid på dygnet.
Vad jobbigt du har det och hoppas att du kan sova snart! <3 Kramis