hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En välbehövlig paus alla anhöriga borde få möjlighet till! 💙

Mamma och pappa kommer tillbaka från sin skidweekend sent ikväll/i natt. Det hör verkligen inte till vanligheterna att de åker på två stycken weekendresor inom loppet av tre veckor, men jag är väldigt glad att de haft den möjligheten. Dels möjlighet rent ekonomiskt att kunna resa, det är långt från alla som har det. Och sedan möjlighet att lämna sin sjuka anhöriga, sin dotter, hemma för några dagars välbehövlig paus. Tack vare att jag har min kära syster som ställt upp och tagit hand om mig, hem och hund och Trisse har sin fina bonusfamilj som avlastat Lina och tagit hand om honom var det möjligt för mamma och pappa att ta en paus. Vara vanliga människor för några dagar, leva sina liv utan begränsningar och utan att behöva ta hänsyn till mig och mina sjukdomar.

Jag är så oerhört tacksam att de två helger fått möjlighet att bara vara. Åka skidor, vara ute i naturen och rå om varandra. Inte behöva tänka på mig och min omvårdnad. Har hon fått sina mediciner? Har hon vatten i glaset? Är det dags för mat? Behöver hon hjälp att komma till toan? Kan jag göra något för att underlätta? Orkar hon sitta upp en stund? Orkar hon till och med ta en dusch? Osv osv. Livet som sjuk är sannerligen inte enkelt. Men det är verkligen inte livet som anhörig till någon svårt sjuk heller. Det är ett ständigt anpassande, tänkande och oroande. Hjälpande, pysslande och fixande. Allt för att få vardagen att gå ihop så smidigt som möjligt för alla inblandade. Allt för att vardagen ska gå ihop överhuvudtaget.

Jag är oerhört lyckligt lottad som har min fina familj. Det går inte en dag, knappt en minut, utan att jag är glad och tacksam över att jag har dem i mitt liv. Allra helst önskar jag att de slapp ta hand om mig. Det är tillräckligt illa att jag måste lida, att jag förlorat min frihet och möjlighet att LEVA på grund av mina sjukdomar. Att min familj också lider och måste leva sina liv på ett annorlunda sätt nu jämfört med när jag var frisk (eller frisk har jag egentligen aldrig varit- men mindre sjuk) är min tveklöst största sorg.

Att mina föräldrar och min syster oroar sig för att jag ska dö är så vidrigt att jag inte finner några ord. Men jag hoppas att min mamma och pappa kommer hem i natt med lite nya krafter. Att de haft riktigt trevligt och att de kanske, möjligtvis också saknat mig en smula. Trots att det är allt annat än enkelt att leva med en mycket svårt sjuk dotter. Alla anhöriga till svårt sjuka borde få möjligheten att resa några dagar, få en välbehövlig paus och samla nya krafter. Det gör mig ledsen att alla inte har den möjligheten. Men väldigt glad och tacksam att just mina föräldrar har den möjligheten. Och att de tagit den och gjort något värdefullt av den.

Vackert med snö! 😍
 
Min vackra, underbara mamma på skidresan för två helger sedan! ❤️
 
Min stiliga, skidklädde, älskade pappa! ❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Siw Törnstöm
skriven :

Vilken fin, generös och hoppingivande rent!!

Svar: Tack så mycket, snälla du!
Hanna Andersson

2 Pernilla
skriven :

Förstå precis vad du menar. Det är ju så jobbigt att som sjuk känna sig som en belastning för sin familj. Det är så hemskt att tänka på att dom också lider med en och påverkas minst lika mycket av sjukdomen som man själv, fast på ett annat sätt. Vill bara säga att jag känner igen mig så i dina tankar och skickar dig en varm styrkekram!

Svar: Tack snälla Pernilla för din fina kommentar. Det är verkligen hemskt att ständigt känna sig som och vara en belsting. Jag önskar så att mina sjukdomar endast drabbat och påverkar mig, men tyvärr blir även min familj lidande. Inte det minsta konstigt, men tråkigt. Varm kram <3
Hanna Andersson

3 Sylvia Lindström
skriven :

Du verkar vara en underbar dotter sen att du har haft en sådan otur i livet är fantastiskt,du verkar mycket mogen i dina funderingar o känner starkt för din familj är också beundransvärt.Så klart de gärna gör allt för att underlätta för dig o säkert har de saknat dig o oroat sig,det gör man för sina barn,kan också tänka de är lyckliga mitt i sorg o bedrövelse för dig att de trots allt kan ställa upp för dig,för trots allt ska du veta att dina problem o sjukdomar berikar du dem,sen ligger nog sorgen o lurar bakom,varför skulle vår älskade dotter inte få vara frisk.Men tror inte de tar ut några sorger i förskott o att de tycker om att kunna hjälpa stötta o ta hand om dig det ska du vara övertygad om att de älskar,det skulle I alla fall jag göra för du verkar vara en underbar tjej.Önskar dig all gott o stor kram från mig till dig.Gott.

Svar: Tack så mycket, Sylvia för din fina kommentar! Jag är nog mogen för min ålder, tror att jag alltid varit det. Min familj är mitt allt. Jo, det är klart att de gärna hjälper mig och stöttar och gör det de kan för att underlätta. Jag önskar bara att mina sjukdomar inte behövde drabba även dem. Det är klart att de också dras med en sorg, som vissa dagar är svårare än andra. Men vi försöker hålla oss så glada och positiva vi bara kan trots min/vår svåra situation.
Tack så mycket för de orden! <3 Allt gott till dig! Stor kram <3
Hanna Andersson

4 Ing-Marie%252525252520Nordstr%2525252525F6m
skriven :

så rar och omtänksam du är. Har inte hört av mig på länge. Det är alla problem med kroppen som ställer till det. Tror inte att jag behöver säga mer. Har varit så ledsen och besviken idag. En från hemtjänsten kom två dagar och hostade förskräckligt. Sa åt henne att inte hosta på mig. De vet att de inte ska komma med sjukdomar till mig. Naturligtvis blev jag smittad. Skulle ha besök av barnen idag. De kom ändå. I morgon skulle min vännina komma. På tisdag ska jag äntligen få komma till en reumatolog på ett friskcenter för min v ärk i nacke och huvud.Det blir väl inställt nu. Har kämpat från i somras att få komma till reumatologen på sjukhuset. Men fick tips om det här stället. Har sett fram så mycket att få komma dit och det visste hon om när hon kom med svår hosta. Inte första gången det händer. Är så förtvivlad. Vet inte hur länge jag får vänta på besök nu. Sen läser jag ditt fina positiva inlägg och blev så uppmuntrad. Du är helt fantastisk Hanna. Hoppas att du får uppleva en dag som du kan njuta av nu när det blir ljusare ute. Mycket fina bilder du lagt ut. Varmaste kramar till dig vännen.❤️❤️❤️❤️

Svar: Hej Ing-Marie! <3 Jag har allt tänkt på dig och undrat hur du har det! <3 Nej, men så dåligt att hon kom hem och smittade ner dig. Det var verkligen inte roligt att höra. Hoppas innerligt att du kan komma iväg till reumatologen ändå. Vet precis hur lång väntan det brukar vara och hur mycket man laddar inför ett sådant besök. Håller alla tummar jag har att du kan orka ta dig iväg och att du kan få någon hjälp för din nacke och huvud. Förstår verkligen att du känner dig förtvivlad just nu. Men ge inte upp hoppet!
Tack snälla du för de fina orden! <3 Det värmer mitt hjärta! Jag hoppas att jag kan få komma ut en liten stund i rullstolen och andas vårluften. Det vore väldigt härligt. Varmaste kramar till dig, finaste vännen! Jag tänker på dig <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

5 Netti Starby
skriven :

Vad underbart att ni är en sådan fin familj och så himla fint skrivet av dig. Många kramar från mig! <3

Svar: Tack så mycket, Netti. Många kramar <3
Hanna Andersson

6 Bella
skriven :

Vilken gripande text, du verkar vara en så stark och fin person!

Såg kommentaren du skrev på min blogg, och det är så hemskt att fler har behövt bli traumatiserad av vården. Att man EFTER psykiatrisk vård ska få psykiatriska men? Nej, det är så absurt det bara kan bli och verkligen under all kritik.
Massor med kramar till dig och jag hoppas att du får en riktigt fin måndag!

Svar: Tack, fina Bella! <3 Detsamma! <3
Det var ett väldigt fint och starkt inlägg du skrev i din blogg. Vi har liknande erfarenheter, även om jag aldrig varit inlagd på psyk utan blivit misshandlad av vården på andra sätt. Det är väldigt absurt. Under all kritik att det ska få gå till så, framförallt när det är barn/ungdomar det handlar om.
Massor med kramar tillbaka! Tack, detsamma önskar jag dig <3
Hanna Andersson

7 Ing-Marie Nordström
skriven :

Hej igen finaste Hanna. Du skrev så fint och positivt igåroch det plus bilderna lyfte mig. Ändå beklagade jag mig med mina problem. Det var inte menat men jag var så frustrerad att hemtjänsten kommer trots att de är sjuka och jag sagt ifrån om det. Tyckte att jag förstörde ditt underbara inlägg. Vilken underbar familj du har. Och vilken fin syster du har. Jag har mina barn lite spridda och det är mycket jobb och skola. Men ibland lyckas vi få ihop det så vi ses samtidigt. Det blir nog till påsk nu. Även om jag ligger är jag med ändå. Har ett barnbarn som är 4 år. Hon kommer med jämna mellanrum och frågar: hur är det farmor , är det bra farmor , behöver du något. Det blir mycket ljud och rörelse när alla är här. Men det är de som får mig att orka kämpa.Är helt slut en vecka när alla åkt hem. Men då har jag något att tänka på. Tänker ofta på dig hur du har det. Tycker jag är dålig men du har det värre och är så ung. Jag blev sjuk i tonåren. Men det var inte så mycket då. Sen blev det värre med åren. Fick en ny tid hos reumatologen redan nästa vecka. Hoppas de kan hjälpa mig.Ha det så bra du kan och kanske komma ut en stund nu när det blir vår. Varmaste till dig du kämpande stålkvinna.❤️❤️❤️

Svar: Hej igen, finaste Ing-Marie! <3 Du får så gärna skriva till mig, om vad du vill, det hoppas jag att du vet! Det är inte lätt att vara positiv när saker går extra mycket emot en, det vet jag och det är helt okej att skriva av sig och finna stöd. Jag är bara glad att du vill skriva till mig och hoppas att jag ger dig stöd mitt i allt det svåra du går igenom. Du förstörde verkligen ingenting, det hoppas jag verkligen inte du känner. Det känner inte jag i alla fall!
Jag har verkligen en helt underbar familj och världens bästa syster. Härligt att ni ska ses allihop till påsk. Det är så underbart när alla är samlade! Även om man inte orkar vara med hela tiden är det värt mycket att vara med på ett litet hörn.
Det är såklart tufft att vara så sjuk och så ung. Känns ibland som att mitt liv tog slut innan det fick chans att börja. Det enda jag hoppas är att jag kan få bli friskare/mindre sjuk innan jag är för gammal för att skaffa barn. Det är det jag drömmer om.
Åh så bra att du fick en ny tid redan nästa vecka! Jag har allt tänkt på dig idag och undrat hur det går för dig! <3 Jag håller verkligen tummarna att de kan göra något för att hjälpa dig.
Tack så mycket, detsamma önskar jag dig! Varmaste kramar tillbaka, fina du <3 <3 <3
Hanna Andersson

8 Ing-Marie Nordstrom
skriven :

Kära fina Hanna, vilket stort hjärta du har.Det är en ynnest att få skriva till dig och få så fina svar jämt.Varmaste mjukaste styrkekramar till dig.
Blev riktigt dålig med hög feber och en hosta som låter som en skördetröska. Det gör inte gott åt kroppen för övrigt. Brukar du klara dig från förkylningar och allt som går just nu? Kraamizar❤️❤️😘😘

Svar: Tack snälla, rara Ing-Marie för dina fina ord! <3 varma kramar till dig <3
Nej, jag brukar inte få förkylningar eller magsjuka eller liknande, minns inte när jag hade det senaste faktiskt, men det är många år sedan. Men ME:n gör ju å andra sidan att jag har influensa och nästan magsjuka hela tiden. Med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar osv osv hela tiden ändå. Hoppas du hämtar dig snart! Kramar <3 <3 <3
Hanna Andersson