hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Vaknade upp, ensam och förvirrad. Hur hamnade jag på sjukhus?! 🤕

Det är tidig morgon, jag har nästan inte sovit någonting i ett rum med tre tanter som pratar i sömnen, skriker i sömnen och konstant hostar. Öronpropparna hjälpte inte ett dugg. Inte mina böner till högre makter heller. Fast det är kanske inte så konstigt eftersom jag är ateist. Jag är tillbaka igen här i bloggen, i alla fall tillfälligt, det är mycket möjligt att min vikarie Lina för hoppa in igen. Men jag gör ett försök att skriva trots att hjärnan är så galet mosig, förvirrad och inte det minsta MIN.

Först när jag vaknade hade jag ingen som helst aning om vart jag var. Jag fick panik. Vart är Trisse? Vart är Lina och vad gör jag här? Att det var en sjukhussäng och ett rum på en avledning förstod jag väldigt snabbt då det är en alldeles för bekant plats för mig att befinna mig på. Hela gårdagen var en stor minneslucka, jag mindes ABSOLUT INGENTING. Då drabbades jag av panik igen, men smart nog gick jag in på min blogg och läste det Lina skrivit och nu är jag hyfsat uppdaterad. Men jag minns fortfarande ingenting. Inte en enda minnesbild från gårdagen går att framkalla. 

Hur många "frånvaro-attacker" jag hade under vistelsen på akuten vet jag inte. Hur jag blev bemött av vårdpersonalen vet jag inte heller. Men jag ser på mina händer att någon försökte sätta en PVK på mig igår och misslyckades varje försök.

En hög tidningar är obligatoriskt när man är inlagd på sjukhus. Oavsett om man orkar läsa dem eller ej! 

Nu ska jag ringa på larmklockan så någon kan eskortera mig fram och tillbaka till toan. Sedan ska jag återgå till den obekväma sängen, som ger mig omänskligt, vidrig värk, och invänta utdelning av morgonmediciner. Samt invänta nästa uppenbarligen oundvikliga "attack" av frånvaro så jag kan glömma bort även denna lilla stund av ensamhet här där jag sitter och skriver i en säng vars doft ger mig rysningar och mardrömmar, fast i vaket tillstånd. Men i och för sig, mitt vakna tillstånd är en mardröm, så vad är skillnaden? 

Jag vill tacka så hjärtligt för alla fina kommentarer som ramlar in här på bloggen. Så mycket kärlek, så mycket gemensamt jag har med många av er. Jag ska svara på VARJE kommentar så fort jag kommer hem och vet vart jag befinner mig och inte behöver någon som håller i mig så jag inte ramlar. Sedan ska jag svara er alla. Så fortsätt kommentera, svar kommer så snabbt jag bara kan! Tack för ert tålamod och tack för den stöttning och kärlek ni ger mig. Tack! ❤️ Och så ett stort tack till min vikarie Lina som tog på sig blogg-uppgiften när jag inte kunde och du gjorde det väldigt bra! Tack Lini! ❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Hoppas nu att du får den hjälp du behöver. Kramar

Svar: Tack, hittills blir jag väl sisådär behandlad. De är väldigt snälla mot mig, men saknar helt kunskap om ME och verkar inte bry sig det minsta om att läsa på om ME heller. Har varit bråkigt med mina mediciner också, sånt tar så mycket energi som jag inte har. Men men. Får väl vara glad att de är snälla mot mig i alla fall! Kramar
Hanna Andersson

2 Bella
skriven :

Åh Hanna, jag tycker så synd om dig! Hoppas verkligen att dom kommer till rätta med problemet. Det kan inte röra sig om cirkulationsstörningar i hjärnan?

http://nouw.com/bellss

Svar: Tack för dina kommentarer, Bella <3 Tror inte det är cirkulationen i hjärnan det är fel på då de har gjort en MR med kontrastvätska som identifierar blodkärlen och hur de ser ut. Så det skulle nog upptäckts om det hade varit det som var felet. Kram
Hanna Andersson

3 Katarina
skriven :

Har tänkt så mycket på dig, fina Hanna sedan i går. Du ska inte ta dina krafter till att svara oss som kommenterar på din blogg, ingen förväntar sig det när du ligger på sjukhus. Det viktigaste för oss alla är att du återhämtar dig och att du får all hjälp vården nu kan ge dig. Ta hand om dig och önskar av hela mitt hjärta att du ska bli bättre. Många kramar 💕

Svar: Jag har tänkt på dig med, Katarina <3 Nej, jag vet att ingen förväntar sig att ni ska få svar. Men jag har så höga krav på mig själv och vill så gärna svara er, ni sänder mig så mycket kärlek och styrka att jag känner att det minsta jag kan göra är att svara på det fina ni skriver. Jag svarar lite då och då. Tar några kommentarer i taget. Tack snälla rara, detsamma <3 Många kramar <3 <3
Hanna Andersson

4 ME alltidvila
skriven :

Lilla gumman, tänk bara på dig själv nu och känn ingen press med kommentarerna eller bloggen. Lina gjorde väldigt bra inlägg och förstår att det hjälper dig med nu när du har sådana minnesluckor. Jag hoppas så att de hittar något och att du får må bättre snart. Var rädd om dig så mycket du kan. Massa styrkekramar fina kämpe <333

Svar: Jag känner tyvärr stor press att svara på alla era underbart fina kommentarer. Men den pressen kommer endast från mig själv och inte från er, mina fina läsare <3 Nu känner jag mig tillfälligt lite klarare i hjärnan och kan ändå inte sova (trots Imovanen) så jag passar på att svara på några kommentarer. Tar det lite pö om pö så jag inte anstränger hjärnan för mycket.
Hoppas att de kan göra EEG och andra undersökningar så fort som möjligt, jag vill hem!
Massa kramar till dig, fina MEdkämpe <333
Hanna Andersson