Mamma och jag var ju hos läkaren på vårdcentralen imorse. Besöket gick helt okej, tycker jag. Som min läkare själv sa så är hon inte en neurolog, alltså inte specialiserad i nervsystemet och dess funktion och sjukdomar. Däremot är hon allmänläkare, specialiserad i allmänmedicin, och en duktig sådan. Ur hennes perspektiv tror hon att mina minnesluckor, som är svårare och mer komplicerade/allvarliga än jag orkat beskriva här i bloggen men jag ska göra ett försök nu, beror på en rad olika saker. Däribland min extrema sömnbrist.
Då jag drabbas av dessa minnesluckor, eller rättare sagt tiden som sedan blir en minneslucka, fungerar mitt korttidsminne/arbetsminne till synes helt normalt. Det betyder att jag kan svara på frågor och till och med resonera även om mitt omdöme inte är vad det borde vara och jag är en aning personlighetsförändrad. Sedan händer något i kopplingen mellan korttidsminnet till långtidsminnet. För att minnena ska övergå till långtidsminnet från korttidsminnet krävs en hel del "energi" eller "arbete". Och då jag lider av en så extremt svår sömnbrist och även extrem hjärntrötthet orkar min hjärna inte göra den övergången. Det innebär att mina minnen inte lagras. Därav minnesluckorna.
Tyvärr är det inte riktigt såhär "enkelt" i mitt fall då jag får som "attacker" som håller i sig x antal timmar då minnesluckan sedan är. Som jag nyss beskrev uppträder jag inte som mig själv, jag blir impulsiv och lite på krigsstigen- vilket är väldigt, väldigt olikt mig. Under dessa "attacker" eller timmar av mental frånvaro verkar jag även få fysiska symtom, som extra frossa och blekhet samt att mitt vänstra ögonlock blir hängande. Min blick blir också konstig, som om jag vore drogpåverkad (vilket jag återigen understryker att jag inte var/är). Något är FEL, annat än sömnbristen. Visst spelar den extrema sömnbristen och hjärntröttheten in, mycket, men jag tror att det är något neurologiskt också. Ja, förutom ME:n då. Om det är det eller inte vågar min läkare inte svara på. Men hon ser som sagt allvarligt på det. Jag med.
Min läkare rekommenderar mig att jag tar mina starka Imovane, trots detta läkemedels potens, för jag MÅSTE få sova. Min hjärna är i så akut sömnbehov att minnesluckorna och "attackerna" av mental frånvaro och konstigt uppträdande (i brist på bättre beskrivande ord) riskerar att bli ännu allvarligare och tillta i styrka om jag fortsätter lida av så svår sömnbrist. Så ikväll är det jag som tar mig en cocktail starka sömntabletter!
Min läkare lovade att skicka den journalanteckning hon gjort efter vårt besök idag till min neurolog. Han som utreder mig. Förhoppningvis kan det skynda på saker och ting. Min nya hjärnröntgen är först om knappt två veckor och i fråga om neurologi är två veckor en evighet. Just därför underströk min läkare att vi måste söka på Sahlgrenskas akut (som vi gjorde i början av detta år) om mina "attacker" och minnesluckor blir det minsta annorlunda eller svårare.
Jag känner mig chockad just nu. Jag känner inte igen mig själv. Den person jag blir för x antal timmar, den tid som sedan blir en minneslucka, är INTE jag. Jag är inte särskilt orolig av mig och jag vägrar att måla fan på väggen. Men det är klart att jag ändå är orolig med tanke på att en liten oro/misstanke om tumör fortfarande finns. Och dessutom utreds jag på Neurologen av en anledning. Det är inte för intet jag har alla dessa svåra neurologiska symtom som nu tillkommer. Och bara själva grejer tre hjärnröntgen på tre månader säger en del. Något är verkligen inte som det ska. Förutom ME:n och allt annat redan konstaterat såklart.
Åh, du har det fruktansvärt tufft! (De orden räcker naturligtvis inte till). Tänker så mycket på dig och önskar så mycket att du ska få må lite bättre. Jag vill så gärna tro att dina minnesluckor och allt du beskrivit på senaste tiden beror på att din hjärna pga din extrema sömnbrist reagerar mer än tidigare. Förstår mer än väl din oro och att du också fått gjort MR flera ggr. Hoppas trots allt att din nästa MR inte ska visa på något avvikande eller konstigt. Jag har på senaste tiden sovit extremt dåligt och får stunder även här hemma då jag blir "helt borta" i huvudet och inte riktigt vet var jag är. Detta brukar jag ha när jag haft rörigt omkring mig eller gjort något uttröttande med den sista tiden kommer detta också när jag haft extremt dålig sömn. Vill inte jämföra detta med dina minnesluckor och övriga problem utan vill bara säga det för att jag inser ännu mer med tiden hur extremt sköra våra hjärnor är när sömnen blir extremt försämrad. Önskar att jag kunde förstå allt som händer i ME-hjärnan och även i våra kroppar. Håller tummarna och önskar att din kommande natts sömn med hjälp av lite starkare Imovane ska bli lite bättre. Kramar fina Hanna <333