hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Skitsvårt att vila hjärnan och hitta balans mellan vila och aktivitet för hjärnan...!

Det är verkligen svårt att vila hjärnan. Självklart kan man tänka på att skydda sig från några specifika saker som tar mycket energi från hjärnan, såsom tv, radio, mobiltelefonen mm men även om man undviker det utsätts hjärnan konstant för intryck ändå. Till och med när den sover. Det går inte att skydda sig helt och det är inte heller bra att göra. Den avvägningen är riktigt svår. Isolerar man sig för mycket för att skydda hjärnan mot ljud, ljus och andra inryck blir det ännu känsligare för de inryck som den faktiskt utsätts för. Samtidigt är ett visst skyddande helt och hållet nödvändigt för att hjärnan inte ska krascha totalt.

Jag tittar inte längre på tv, jag läser inte böcker/tidning och lyssnar inte på musik eller radio. Däremot ligger jag och kikar och skriver på min mobil några minuter i taget då och då (som nu) då jag bloggar, svarar på kommentarer och mejl och har kontakt med familj och vänner. Skrivandet i sig är ju också en form av stimulans hjärnan utsätts för, men en positiv sådan även om det tar väldigt mycket energi. Lite måste jag sysselsätta mig med och dessutom älskar jag att skriva och det är väldigt nyttigt att "motionera" hjärnan.

Detta med hjärnan-vila ät alltså inte helt enkelt. Tvärt om- det är skitsvårt. Både att hitta balansen mellan vila och aktivitet/aktivering. Att skydda sig men att samtidigt inte skydda och isolera sig för mycket. Skitsvårt! Men var och en får göra det som känns bäst för just en själv och försöka hitta ett sätt att överleva. Att leva med svår hjärntrötthet och extrem känslighet för ljud, ljus och alla andra intryck är riktigt tufft. Det gör inte bara ONT i hjärnan att utsättas för stimuli, det gör hjärnan ännu tröttare samtidigt som det är helt nödvändigt för att inte bli ännu känsligare och väldigt isolerad på samma gång. Ett nödvändigt ont.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Heléna
skriven :

Jag förstår att det måste vara en mycket svår balansgång - som att promenera på en tunn lina 50 meter upp i luften och inte veta om man hinner fram innan en vindpust kommer och skakar om linan så man trillar ner... så många plötsliga ljud och rörelser som kan få din stackars hjärna ur fullständig balans så du förlorar kontroll över tid och rum <3 Du är en riktigt kämpe Hanna <3 God natt fina du och sov så gott <333 Många stora kramar världens finaste du <333

Svar: Ja, det är verkligen en svår balansgång. Inte alls enkelt. Precis så känns det! Jag är så skör och minsta lilla gör mig ännu sämre. Usch :( Tack så mycket, fina du <3 Hoppas du fått sova bra i natt och att du och Calle, Dessi och alla dina barn får en riktigt fin midsommarafton! Många stora kramar världens finaste du <333
Hanna Andersson

2 Therese Åström
skriven :

Kan bara hålla med. Det är jättesvårt att hitta en balans mellan vila och aktivitet speciellt när man är så extremt känslig.

Svar: Förstår att du håller med, tror vi är många med ME som känner likadant gällande även detta. Ja, den balansen är väldigt mycket svårare när man är så extremt känslig.
Hanna Andersson