hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Natten har varit bra men morgon/förmiddag mycket dålig

Här kommer nu ett morgoninlägg av mig, Lina, som fortfarande är stand in för min syster nu när hon är för svag eller för förvirrad för att kunna skriva själv här på bloggen.
 
Jag har sovit väldigt oroligt inatt och flera gånger tittat bort mot Hannas säng. Jag vet ju att hon inte ligger där och sover men ändå hugger det till lite i mig när jag ser att hennes säng är tom och att hennes saker inte ligger på pallen bredvid sängen som vanligt. Trisse har också tyckt att det varit konstigt att sova i mamma två:s säng utan mamma. Tur att vi haft varandra inatt, jag och Trisse.
 
Det första jag gjorde när jag vaknade var att kolla min mobil. Hanna hade inte hört av sig. Lite skönt nästan för då hoppas jag att det betyder att hon sovit och inte varit ledsen eller orolig. Sen ringde jag mamma för att få morgonens uppdatering på hur natten har varit. Mamma gick till Hannas avdelning innan hon började jobba imorse för att hinna prata med nattpersonalen. Hon har sovit bra inatt. Såklart varit vaken då och då, men ändå fått många timmars sömn. Skönt, för det behövde hon.
 
Hanna kommer dock inte ihåg något från gårdagen och tyckte därför att det var väldigt bra att kunna gå in här på bloggen och läsa vad jag skrivit. Så därför kommer jag att fortsätta uppdatera här, både för er och för hennes skull. När mamma hade varit inne hos Hanna första gången hade hon varit ganska "med". Hon pratade som hon brukar och ögat hängde inte. Mamma hjälpte henne att få sina vanliga kläder på sig och att gå till toan och tillbaka.
 
Men när mamma kom tillbaka bara någon timma senare, efter att Hanna ringt till henne och varit ledsen, var hon inte sig själv längre. Hon kom inte ihåg att mamma redan varit där en gång på morgonen och att det var mamma som hade hjälp henne på med kläder, Hanna trodde det var en av personalen som gjort det. Mamma satt där hos Hanna bredvid sängen och tröstade henne och försökte få henne lugn, vilket är det man får försöka görna när hon blir så förvirrad. Mamma tog även dit Hannas ansvariga sköterska så att hon skulle få se hur Hanna kan uppträda, hur hon är och hur hon ser ut vid den svåra förvirring hon fick och antagligen kommer komma igen. Det verkar bli oftare och med kortare intervaller. När mamma suttit vid Hanna en stund somnade hon tillslut, alldeles utmattad stackarn.
 
Nu är mamma tillbaka på sitt kontor. Vi hoppas att Hanna kan sova ett par timmar nu och att hon inte får allt för många "anfall" under dagen. Hoppas också verkligen, som jag skrev igår kväll, att den undersökningen som ska göras blir av samt att Hannas läkare på avdelningen ringer Neurologen, Sahlgrenska för konsultation. Det är väl tyvärr ingen garanti att en läkare håller det han lovar. Så fort Hanna hör av sig till mamma så hör mamma av sig till mig och pappa. Vi vill ju självklart vara uppdaterade. Och så väntar jag på att hon ska vakna så jag kan åka dit och hälsa på henne. Besökstiden börjar inte för en klockan två, men de kan inte räkna med att en tvilling ska vänta så många timmar på att få träffa sin tvilling.
 
Nu sitter jag här i soffan med tre hundar som myssällskap. Som Hanna brukar skriva här på bloggen, vad skulle vi göra utan dem?! Jag håller med. Vad skulle vi göra utan våra pälsbarn och fyrbenta älsklingar?
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Netti Starby
skriven :

Det är verkligen jättebra att du uppdaterar åt Hanna så att hon kan läsa om vad som har hänt! <3 Kramis

Svar: Visst är det bra att hon uppdaterar! Det är bra även för mig! Kram <3
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Tack Lina för att du uppdaterar när finaste Hanna inte orkar själv <3 Många stora kramar till er båda <333

Svar: Det är guld värt för mig med när jag inte minns själv vad som händer med mig och runt omkring mig! Många kramar från oss till dig, finaste du <333
Hanna Andersson